Men jag har så mycket roligare här just nu: http://clementineochbruno.tumblr.com/
Anslut er!
söndag 29 april 2012
torsdag 12 april 2012
Personligt och pinsamt
Nu ska jag lämna ut mig rejält. Kanske känner någon igen sig, kanske sätter någon kaffet i halsen, kanske får någon en ny bild av mig. Kanske får någon sig ett gott skratt på min bekostnad. Jag bjussar på det, hellre dråplig än tråkig.
Det har hänt förut. Då hade jag blivit dumpad på nyårsdan, mitt i familjeplanering och juldetox. Jag tog steget in i Nätet. La ut mig själv till allmän beskådan. Det hade ju funkat förut. Men vilken mardröm det blev den här gången. Ångrade mig sekunden efter profilen var bekräftad och blev sen mailbombad av utländska affärsmän i 60-årsåldern. Jag har inget emot sådana, jag bara undrar vilken definition de har av "troféfru". Min definition är ju inte 30-någonting, otränad alternativbrud med morfars glasögon som uttryckligen avsäger sig allt romantiskt intresse för män över 35. Mitt största bidrag vid representationsmiddagar i Bryssel, skulle vara att stoppa räkor i näsan samtidigt som jag citerar Monty Python, bli karatefull och försöka dra duken av bordet utan att rubba porslinet.
Nu har jag gjort det igen, efter små påtryckningar från en vän. Och eftersom jag har haft lite extra hormonpåslag eller något de senaste veckorna. Hur som helst. Ett dygn av aktivitet, 136 besök på min profil och runt 15 mail senare, har jag kommit fram till att jag nog hellre är "ensam" resten av livet än att ens behöva befinna i samma postnummerområde som 95 % av klientelet på detta forum. Det är som bli serverad en trögflytande reduktion av dumhet, träningshets och desperation med soppslev. En kille kallade sig för "en av Sveriges skickligaste nätdejtare" och hade citat från nöjda kvinnor i sin presentation. Honom fick jag mail av. Han uppmanade mig att skriva lite mer orsaker till att han skulle vilja dejta mig, efter som det var så många tjejer som ville ha honom. Vad svarar man en sådan person? Jag fick nästan gnaga av mig armen för att inte skriva något spydigt, som ändå hade avfärdats som "avundsjuka" eller något liknande som människor utan självinsikt brukar slänga ur sig.
Men vad hade jag väntat mig egentligen? Och jag är fan inte körd än, jag jobbar bara på annan ort och har ett kraftigt nedsatt socialt liv just nu. Det är inte ett glasberg jag sitter på, utan en lite lätt lerig kulle. Och jag har parasoll, badenbaden och en god (mac)bok.
Det har hänt förut. Då hade jag blivit dumpad på nyårsdan, mitt i familjeplanering och juldetox. Jag tog steget in i Nätet. La ut mig själv till allmän beskådan. Det hade ju funkat förut. Men vilken mardröm det blev den här gången. Ångrade mig sekunden efter profilen var bekräftad och blev sen mailbombad av utländska affärsmän i 60-årsåldern. Jag har inget emot sådana, jag bara undrar vilken definition de har av "troféfru". Min definition är ju inte 30-någonting, otränad alternativbrud med morfars glasögon som uttryckligen avsäger sig allt romantiskt intresse för män över 35. Mitt största bidrag vid representationsmiddagar i Bryssel, skulle vara att stoppa räkor i näsan samtidigt som jag citerar Monty Python, bli karatefull och försöka dra duken av bordet utan att rubba porslinet.
Nu har jag gjort det igen, efter små påtryckningar från en vän. Och eftersom jag har haft lite extra hormonpåslag eller något de senaste veckorna. Hur som helst. Ett dygn av aktivitet, 136 besök på min profil och runt 15 mail senare, har jag kommit fram till att jag nog hellre är "ensam" resten av livet än att ens behöva befinna i samma postnummerområde som 95 % av klientelet på detta forum. Det är som bli serverad en trögflytande reduktion av dumhet, träningshets och desperation med soppslev. En kille kallade sig för "en av Sveriges skickligaste nätdejtare" och hade citat från nöjda kvinnor i sin presentation. Honom fick jag mail av. Han uppmanade mig att skriva lite mer orsaker till att han skulle vilja dejta mig, efter som det var så många tjejer som ville ha honom. Vad svarar man en sådan person? Jag fick nästan gnaga av mig armen för att inte skriva något spydigt, som ändå hade avfärdats som "avundsjuka" eller något liknande som människor utan självinsikt brukar slänga ur sig.
Men vad hade jag väntat mig egentligen? Och jag är fan inte körd än, jag jobbar bara på annan ort och har ett kraftigt nedsatt socialt liv just nu. Det är inte ett glasberg jag sitter på, utan en lite lätt lerig kulle. Och jag har parasoll, badenbaden och en god (mac)bok.
lördag 7 april 2012
Sorry, igen.
Jag hänger fortfarande på tumblr... Jag vill bara gnälla här just nu, och det känns inte bra, så jag kommer tillbaka när jag har nåt sköj att avhandla! Häng med in i tumlaren ett slag, vettja! http://clementineochbruno.tumblr.com/
måndag 12 mars 2012
Könny 12
Jag vet att jag inte borde, men jag gör det iaf. Det har varit ett väldigt kacklande om filmen om den onde afrikanen den här veckan. Facebook-lös som jag är, hade jag först missat hela grejen, men hänger man tillräckligt länge på nätet så blir man till slut varse. Jag har kommit fram till ett par ståndpunkter kring det hela och överlag när det gäller orättvisor i samhället och Världen.
1. Engagemang är inte samma sak som att se en film och byta profilbild. Det kräver en knapptryckning och kvalar därför inte in. Att det sedan visar att man är för eller emot spelar krasst sett ingen som helst roll. Det är som att ha en Metallica-tröja. Det syns att du gillar ett band, inget mer. Jo, andra människor bildar sig en uppfattning om dig. Och vilken normal människa tycker det är ok med barnsoldater, folkmord, våldtäkt, o.s.v. ? Behöver man verkligen en tröja för att visa att man är emot sånt?
2. Att kritisera en organisation är inte per se att inte engagera sig på något sätt. Det kan mycket väl vara så att man skänker pengar, arbetar ideellt eller avlönat för att förändra samma sak och/eller flera andra saker. Att vara kritisk är inte samma sak som att vara cynisk.
3. Att skänka pengar eller på andra sätt stödja en organisation vars budskap man inte stödjer till hundra procent är inte bättre än att inte göra någonting. Jag vill inte på något sätt frivilligt skänka pengar till att rusta upp en armé eller gynna en diktator. Då sitter jag hellre på mina pengar till jag hittar en organisation jag litar på.
4. Jag försöker ställa mig kritisk till reklam och annan typ av marknadsföring, därför ställer jag mig också kritiskt till allt som andas propaganda. All fakta ska upp på bordet, speciellt om det är journalister som har gjort filmen.
5. Förändring på lokal nivå ska företrädesvis börja på lokal nivå, med stöd från omvärlden. Detta stöd skall inte vara ett förmyndarskap, och ska alltid förankras och efterfrågas av de drabbade i fråga, inte tvingas på befolkningen. Det är också befolkningen som har rätt att när som helst kräva att stödet upphör, och denna önskan skall respekteras och efterföljas.
1. Engagemang är inte samma sak som att se en film och byta profilbild. Det kräver en knapptryckning och kvalar därför inte in. Att det sedan visar att man är för eller emot spelar krasst sett ingen som helst roll. Det är som att ha en Metallica-tröja. Det syns att du gillar ett band, inget mer. Jo, andra människor bildar sig en uppfattning om dig. Och vilken normal människa tycker det är ok med barnsoldater, folkmord, våldtäkt, o.s.v. ? Behöver man verkligen en tröja för att visa att man är emot sånt?
2. Att kritisera en organisation är inte per se att inte engagera sig på något sätt. Det kan mycket väl vara så att man skänker pengar, arbetar ideellt eller avlönat för att förändra samma sak och/eller flera andra saker. Att vara kritisk är inte samma sak som att vara cynisk.
3. Att skänka pengar eller på andra sätt stödja en organisation vars budskap man inte stödjer till hundra procent är inte bättre än att inte göra någonting. Jag vill inte på något sätt frivilligt skänka pengar till att rusta upp en armé eller gynna en diktator. Då sitter jag hellre på mina pengar till jag hittar en organisation jag litar på.
4. Jag försöker ställa mig kritisk till reklam och annan typ av marknadsföring, därför ställer jag mig också kritiskt till allt som andas propaganda. All fakta ska upp på bordet, speciellt om det är journalister som har gjort filmen.
5. Förändring på lokal nivå ska företrädesvis börja på lokal nivå, med stöd från omvärlden. Detta stöd skall inte vara ett förmyndarskap, och ska alltid förankras och efterfrågas av de drabbade i fråga, inte tvingas på befolkningen. Det är också befolkningen som har rätt att när som helst kräva att stödet upphör, och denna önskan skall respekteras och efterföljas.
måndag 5 mars 2012
måndag 13 februari 2012
Tävlingsmänniskor hör upp!
KonstgreppsKarin har begåvats med just ett sådan perfekt grepp kring konst! Finaste kollagen (inte sådant man har i läpparna, utan sådant man hänger på väggen) pysslar hon ihop av ikoner, kattungar och vykortsvyer. Nu har hon en ny tävling! Tre lyckans mögelostar får varsitt magnifikt tryck att dunka upp över valfri möbel, eller bara ställa sådär nonchalant på golvet. Här hittar man den!
fredag 10 februari 2012
There will be blood.
Idag mötte jag en kvinna i min mammas ålder, 60isch, med vad jag förmodar var hennes barnbarn (Kan även ha varit en apa i overall, det är så svårt att se nu på vintern.). När jag passerar sällskapet säger ungen: "Däj, däj!" och pekar på mig, varpå jag ler sådär vänt som man gör mot små okända barn som säger något gulligt fast man egentligen är sjukt ointresserad. Då säger mormodern/farmodern: "Ja, där är tanten." Sen upprepar hon det två ggr till...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)