The Rat Cage

Tur för mig att jag hann se Exit through the gift shop innan de plockar bort den från SVT Play. Nu tog det i runda slängar två och en halv timme (timme, timmar, hur faan ska det va egentligen, allt låter fel, singular och plural!) att se en timma och 22 minuter, eftersom min dator bestämde sig för att buffra varannan minut. Tänkte fortsätta med K-Special om Paul Smith, men ska det vara på det här viset får det nog vänta. Thierry Guetta är hursomhelst roligast i hela världen enbart på grund av att han inte är rolig alls. Ganska tragisk, faktiskt, men det är så sjukt kul och skruvat ändå. Huruvida allt är ett skämt rör mig inte i ryggen så länge jag är nöjd med innehållet. Jag har inte tänkt använda den som källa i någon uppsats ändå.

Hade ett samtal om pärlor i helgen och nu kan jag inte sluta tänka på dem. Det är något så oerhört erotiskt och sensuellt med pärlor. Jag älskar känslan av att likt en katolik dra rader av pärlor mellan fingrarna. Jag vill ha en pärlbody, pärlskor, pärlbil, en pärlcykel! Runda, blanka, matta, underbara pärlor. Jag avskyr ordet "läckert", för det är en viss typ av människor som använder det ordet, men när det kommer till pärlor är det precis rätt ord. De är läckra, som små karameller, Läckerols Bon Bons! Och samtidigt så sofistikerade.

Varför blir jag alltid så inspirerad på fel ställen? Det går inte att skapa här. Nej, det går inte sa jag ju! Jag måste ha yta och chans att andas samtidigt. Kan inte ha brunt och Svenssonskt runt mig och en mamma som är stolt nyfiken och kommer hänga upp resultatet i en gräslig ram. Det är som med onani här, den får tryckas undan, sparas. Måste hitta ett sätt att föra över den och leta fram den när jag kommer till ett ställe där det finns luft och känsla att skrida till verket.