Men jag har så mycket roligare här just nu: http://clementineochbruno.tumblr.com/
Anslut er!
söndag 29 april 2012
torsdag 12 april 2012
Personligt och pinsamt
Nu ska jag lämna ut mig rejält. Kanske känner någon igen sig, kanske sätter någon kaffet i halsen, kanske får någon en ny bild av mig. Kanske får någon sig ett gott skratt på min bekostnad. Jag bjussar på det, hellre dråplig än tråkig.
Det har hänt förut. Då hade jag blivit dumpad på nyårsdan, mitt i familjeplanering och juldetox. Jag tog steget in i Nätet. La ut mig själv till allmän beskådan. Det hade ju funkat förut. Men vilken mardröm det blev den här gången. Ångrade mig sekunden efter profilen var bekräftad och blev sen mailbombad av utländska affärsmän i 60-årsåldern. Jag har inget emot sådana, jag bara undrar vilken definition de har av "troféfru". Min definition är ju inte 30-någonting, otränad alternativbrud med morfars glasögon som uttryckligen avsäger sig allt romantiskt intresse för män över 35. Mitt största bidrag vid representationsmiddagar i Bryssel, skulle vara att stoppa räkor i näsan samtidigt som jag citerar Monty Python, bli karatefull och försöka dra duken av bordet utan att rubba porslinet.
Nu har jag gjort det igen, efter små påtryckningar från en vän. Och eftersom jag har haft lite extra hormonpåslag eller något de senaste veckorna. Hur som helst. Ett dygn av aktivitet, 136 besök på min profil och runt 15 mail senare, har jag kommit fram till att jag nog hellre är "ensam" resten av livet än att ens behöva befinna i samma postnummerområde som 95 % av klientelet på detta forum. Det är som bli serverad en trögflytande reduktion av dumhet, träningshets och desperation med soppslev. En kille kallade sig för "en av Sveriges skickligaste nätdejtare" och hade citat från nöjda kvinnor i sin presentation. Honom fick jag mail av. Han uppmanade mig att skriva lite mer orsaker till att han skulle vilja dejta mig, efter som det var så många tjejer som ville ha honom. Vad svarar man en sådan person? Jag fick nästan gnaga av mig armen för att inte skriva något spydigt, som ändå hade avfärdats som "avundsjuka" eller något liknande som människor utan självinsikt brukar slänga ur sig.
Men vad hade jag väntat mig egentligen? Och jag är fan inte körd än, jag jobbar bara på annan ort och har ett kraftigt nedsatt socialt liv just nu. Det är inte ett glasberg jag sitter på, utan en lite lätt lerig kulle. Och jag har parasoll, badenbaden och en god (mac)bok.
Det har hänt förut. Då hade jag blivit dumpad på nyårsdan, mitt i familjeplanering och juldetox. Jag tog steget in i Nätet. La ut mig själv till allmän beskådan. Det hade ju funkat förut. Men vilken mardröm det blev den här gången. Ångrade mig sekunden efter profilen var bekräftad och blev sen mailbombad av utländska affärsmän i 60-årsåldern. Jag har inget emot sådana, jag bara undrar vilken definition de har av "troféfru". Min definition är ju inte 30-någonting, otränad alternativbrud med morfars glasögon som uttryckligen avsäger sig allt romantiskt intresse för män över 35. Mitt största bidrag vid representationsmiddagar i Bryssel, skulle vara att stoppa räkor i näsan samtidigt som jag citerar Monty Python, bli karatefull och försöka dra duken av bordet utan att rubba porslinet.
Nu har jag gjort det igen, efter små påtryckningar från en vän. Och eftersom jag har haft lite extra hormonpåslag eller något de senaste veckorna. Hur som helst. Ett dygn av aktivitet, 136 besök på min profil och runt 15 mail senare, har jag kommit fram till att jag nog hellre är "ensam" resten av livet än att ens behöva befinna i samma postnummerområde som 95 % av klientelet på detta forum. Det är som bli serverad en trögflytande reduktion av dumhet, träningshets och desperation med soppslev. En kille kallade sig för "en av Sveriges skickligaste nätdejtare" och hade citat från nöjda kvinnor i sin presentation. Honom fick jag mail av. Han uppmanade mig att skriva lite mer orsaker till att han skulle vilja dejta mig, efter som det var så många tjejer som ville ha honom. Vad svarar man en sådan person? Jag fick nästan gnaga av mig armen för att inte skriva något spydigt, som ändå hade avfärdats som "avundsjuka" eller något liknande som människor utan självinsikt brukar slänga ur sig.
Men vad hade jag väntat mig egentligen? Och jag är fan inte körd än, jag jobbar bara på annan ort och har ett kraftigt nedsatt socialt liv just nu. Det är inte ett glasberg jag sitter på, utan en lite lätt lerig kulle. Och jag har parasoll, badenbaden och en god (mac)bok.
lördag 7 april 2012
Sorry, igen.
Jag hänger fortfarande på tumblr... Jag vill bara gnälla här just nu, och det känns inte bra, så jag kommer tillbaka när jag har nåt sköj att avhandla! Häng med in i tumlaren ett slag, vettja! http://clementineochbruno.tumblr.com/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)