Nu tar vi och avslutar året med en sjuhelveteslåt!

Mellandagsuppenbarelser

Konst, hörni. Är ofta helt obegriplig, och ofta helt obegripligt dyr dessutom. Och jag har ingen koll, tror att det blir så när man inte är "aktiv" själv, så att säga. Min vän Konstnären P har lärt mig en teknik, vi kan kalla den nobody home-tekniken, där man med hjälp av sin hand kan se om en tavla mår bättre med eller utan ett visst inslag. Jag försöker nu köra samma teknik på mina dikter, blir det bättre eller sämre? Men det känns lite som att jag begår våld på mig själv och mitt uttryck när jag gör det. När jag skriver pillar jag inte särskilt mycket i texten, utan försöker hålla det så fritt som möjligt. Trots att det gör ont, vill jag nog säga att texter någon annan ska läsa, behöver, eller kräver, en viss mån av redigering. Även poesi gynnas av lite eftertanke och arbete. En tavla och en dikt har samma essentiella funktion, att beröra. Som ovan nämnda P sa, att det ska suga till lite, gå som en rysning genom kroppen när man ser en tavla eller läser en dikt. Vid sällsynta tillfällen får man en käftsmäll och rutschar ner mot sina innersta domäner.

Idag kollade jag upp en konstnär som jag mest har läst om i skvallerpressen, tyvärr. Tyvärr, säger jag, inte för att hon är skandalös på något sätt, utan för att jag tror att många likt mig har fokuserat på hennes exmake och hans verk istället. Hur som helst är jag nu helt tokig i hennes målningar, och skulle jag vara av den rika sorten istället för en vikarierande gymnasielärare, skulle jag köpt rubb och stubb! Så vackra färger, smutsiga pasteller, med inslag av skarpa kontrastfärger, där suddigt möter fina detaljer i en för mitt öga perfekt balans. En barnslig charm, som får mig att tänka på mina dockor och bokmärken, men samtidigt på dramatiska slagfält och krutrök. Vem talar jag nu om? Jo, Helene Billgren! Om ni inte har sett något av henne, så kolla in hennes hemsida! http://www.helenebillgren.com/

Vett och etikett.

Man får skämta om mycket. Allt, nästan. Man får skratta åt elände, för det gör det lite mindre skrämmande. Men något säger mig att det här inte är ett skämt. 

My, oh my...Why, oh why...

JAWS!

KonstgreppsKarin har utlottning igen! Det är som tur är ingen hejd på henne! Föredömligt! Eftersom jag inte riktigt vet hur man delar inlägg..., så får jag iaf länka till det dårå! Här är länken! http://www.karinskonstgrepp.se/2011/12/nyarsutlottning-fy-fasiken-vad-ackligt.html

You're wrong, Dr Brewster!

Jag har alltid känt en slags samhörighet med Dustin Hoffman, fråga mig inte varför... Häromnatten hade jag en dröm om denne lille man. Mitt ex (i verkligheten oxå) var inne på 7-11 på Bangatan och med sig hade han en bäddmadrass modell äldre. Jag tyckte nog att det var pinsamt, så jag hamnade vid ett piano med Dusty anno 1982. Vi satt och snackade och plinkade lite förstrött på pianot och sen sa jag att han var min största inspiration för att överhuvudtaget leva. Detta är inte sant, som ni vet är Nansen och Amundsen, Patti Smith och Patsy & Eddy (ABFAB) mina förebilder. Men Dustin kommer på en stabil sjätteplats. 

Så jag ljög helt sonika DrömDustin rakt upp i fejjan och drog någon historia som aldrig hade inträffat om hur jag låg i rännstenen och krälade och kramade en kålrot, när jag plötsligt såg hans ansikte framför mig. I full Tootsiemundering, alltså. I drömmen blev han rörd till tårar och vi omfamnade varandra. Sen sjöng vi musikallåtar resten av drömmen tills Exet kom släpande på madrassen och en tvättbräda folköl. Han hade bar överkropp och såg sur ut. Jag är sjuk i huvudet.

It'll all be over soon.

Antar att det var såhär alla Travolta-fans kände sig när Pulp Fiction gick upp på biograferna. Eller något liknande.

Du är vad du äter

Idag har jag tänkt en hel del på saker med andra saker inuti.

Köpte bröd på bageri och då låg de där, glassbullarna, som jag mer eller mindre levde på hela högstadiet och halva gymnasiet. Sen bytte vi kafé, och där hade de bara baguetter med salami och brieost, sena 90-talets poppisfyllning. Så en bulle fick följa med hem. Den hade en ny fyllning, hallon, och var inte alls lika god som jag hade tänkt mig. Jag vet att vanilj anses tråkigt i popkultur/matvärlden, men jag är fucking vanilla och stolt. Jag älskar Missionären när den görs rätt, och vaniljen, den har en historia och klass som slår alla Veckans Lycheearoliasuperduperäckligtasienbärsmak vilken dag i veckan som helst, särskilt söndag. Nog om den magiska fröskidan.

Amerikanerna är som vanligt bäst på vad jag vill kalla "Rysk Docka-bakning" eller "Kinesisk Ask-bakning" om man så vill. Pudeln ska helst ha mer än en kärna, helt enkelt. Och mer e-nummer än tillåtet. 

Klassig

Bröllopstårtan, om Clementine får önska. 

              

Veckans (livets) Vill Ha!

ÅMG! Hittar inte fler ord! Eller, det gör jag ju! Epokstudier är ett som skakar min arma skalle just nu! Dräggel, ett annat. http://outofprintclothing.com/shop/

Underbar människa, jag känner henne också.

Gnestakänslan, alltså, och inte den andra personen. Thank you for the music, for the songs I'm singing. Thank you for all the joy they're bringing. Who can live without it? I'm asking all on the street, all that I meet. So I say thank you for the music, for giving it to me.

Till alla oss med galet luffareblod, som vet att resan är målet, i vilken form den än manifesterar sig.

Appropå det där med konsumtion...

Ok, jag erkänner! Men lämnar man mig ensam med säljare för länge kan jag inte stå emot! Speciellt inte om de ger mig chokladbitar med tång ur små påsar. Eller frågar vänligt om jag vill ha hjälp att välja doftljus. Doftljus som är så sjukt onödigt och löjligt och sablars dyrt! Namnbrickor och professionalitet, och Clementine skriker "KÖP FÖR HELVITTI!" inombords som om goda råd vore dyra varje gång. Sen sitter Soffs där och stirrar på kvittona medan Anna skakar uppgivet på huvudet och tänker ut lämpliga straff. Blodpudding till frukost, lunch och middag i två veckor! Men då har jag iofs byggt upp ett järnöverskott som borde räcka till mitten av mars. Nu kan det tilläggas att jag faktiskt har vägt upp chokladen, doftljuset, mascaran och örhängena (Jag behövde allt! Så det så! Och dessutom fick jag en vanlig och tre små mascaror till priset av en!) med fyra helt gratis köksstolar som jag hittade i soprummet innan jag gick till stan.

I köplustdimman på väg hem med djävulsk skoskav, lyckades jag trots allt köpa något riktigt fint i julklapp till min far, nämligen Faktums väggkalender för 2012. I år är temat "När jag var liten" och har fina bilder på de hemlösa som barn. Man kan även beställa på nätet, det gör man här om man inte bor i Götet med omnejd. 

den lilla tiden
när jag vände på kudden
där du fanns kvar
när sommarsvetten stannade runt väggarna
lämnade smutsiga fotavtryck på golvet
dina andetag gjorde små vågmönster
på mina glömska sanddyner
som gömde saftkladdiga alfapetbrickor
myrben på ett ännu ej drabbat slagfält
trådar som sköt ut mellan våra pannor
genomskinliga spindlar nerför våra ryggar
små hungriga käkar
inbäddade i alltför naiv hud
redan små bristningar
där ljuset vältrade sig ut
för det visste inte alls vart det skulle ta vägen
av rädsla för att trampa mörkret på tårna
skrev de snabbt sina signaturer
på allt de kunde finna
en rosettsten av aska
bär inga svar
bara i de stickande fyrverkerierna
pjäsen jag höll i handen
lämnade blodiga stumpar
inlindade i hotellhanddukar
skvättar i ett förvånat ansikte
på botten av en tom champangeflaska
ligger ett sista sandkorn
och skriker någons namn

Clementines Inferno

Jag lovar och svär att det finns en plats, nej, en egen krets i Helvetet för människor som bygger köpcentrum. Kan till och med vara en helt ny, en tionde, där dessa människor istället för att tjäna som Satans flourtabletter, tvingas gå runt på olika stationer i ett dåligt luftkonditionerat rum där de ömsom måste stå tätt, tätt med gnälliga människor i dunjackor som luktar svett, rök, kattkiss och Tierry Muglers Angel, ömsom betjäna griniga kunder, ömsom prova för små kläder i provrum med speglar som gör att man ser extra tjock ut, allt till öronbedövande toner av julmusik, Nirvanas låtar i reggaeversion och  shoppingtechno. 

Idag var jag i Nordstan i cirkus (Maximum) 40 minuter. Not doing that again any time soon. Utanför satt Musikhjälpen och hela grejen var lätt paradoxal. Nu är jag hemma med beasås och film. Andas in lägenhetsluften. Julefriden sänker sig över Majvallen. Mina föräldrar ska få choklad och ge bort en get i julklapp. Och jag nöjer mig med massage i år. 

Mer än lovliga ytligheter

Sammanställer att göra/att införskaffa-lista inför mitt lov. Såhär långt:

1. Studsbollar

2. Strassbroscher

3. Tygstuvar

4. Äta crepes på Creperiet iförd pälsmössan

5. Gå på Naturhistoriska

6. Finkamma alla 2handsaffärer efter punkt 2 och kläder

7. Sova till 8.30 varje morgon. Eller till ännu senare.

8. Förslag?

Galna skattesmitartanten

Förr när jag fortfarande hade tv och ett tidschema som innebar att jag kunde käka långfrukost, då brukade jag titta på Martha Stewart Show. Jag älskar att hata den läbbiga perfektionistan! Så passivt aggressiv, så smygfördömande, så hård och härlig. Har surfat hennes hemsida och hittat massa roligt och helt omöjligt pyssel som jag tänkte sätta tänderna i under mitt jullov. Det är bland annat halsband gjorda av strumpbyxor och studsbollar och halsband gjorda av gamla strassbroscher. Men idag snubblade jag av en slump över det sjukaste pysslet som jag jävlar i min lilla kemilåda aldrig kommer att våga mig på, men om någon annan vill riskera liv och lem för pysselkonsten så väntar jag på en rapport. På med finlirsminen och diskhandskarna! Martha rules!

Kafferast. Lång kafferast.

Veckan som gått, typ.

Om konsten att vara taktisk

Den förmågan är ingen jag besitter, men vaffan, livet blir ju så mycket roligare om man har något att gnälla över. Att lägga ut 75 olika tider för utvecklingsamtal under 2,5 vecka är t. ex. inte särskilt taktiskt. Man tänker sig att med så många valbara tider är det väl ingen elev som väljer de allra senaste? *Felknappsljud* Det är precis vad de gör. Så nu sitter jag här i en nedsläckt skola och väntar. Någon som har sett den danska filmen "Sista timmen"? Det har jag. Om jag inte har gjort ett blogginlägg till innan kl. 18.00 ikväll kan ni väl vara snälla och efterlysa mig?

Hon kommer med ljus i sin krona

En lysande sak med vissa jobb, är att man blir tvungen att delta i aktiviteter som man annars hade varit för trött/lat/upptagen för. (Eller helt enkelt inte visste att man gillade.) Luciafirande är en sådan sak, dagen till ära i en stadskyrka med en massa ungdomar i svischiga jackor. Välkommet myspys, ett  strålande avbrott i mörkerstretandet med utvecklingssamtal och verksamhetsplaner. Men katten vad svårt det är att ta de högsta tonerna i Hossianna Davidsson när man inte har sjungit upp på sisådär 15 år! Saknar att sjunga i kör, att få ta i riktigt från tårna och bara rensa ut skräpet. Terapi kommer i så fantastiskt många underbara former.

Sen kommer man hem och hittar en ny liten stjärna i mailen! Julstämningen växer i stadig takt!

A + D = L!

Ho-ho-holiday spirit! (Finally.)

Alltså, ni vet, julen å jag e inte best buds öm en sajjer, men heckeliheck om jag inte har ändrat inställning till julpynt med denna lilla kreation! Ni hittar instruktioner här!

http://smileandwave.typepad.com/blog/2011/12/flower-bauble-wreath-diy.html

Ut ur dimman

Igår var det vodka på is med saltgurka och fina samtal kring ett vardagsrumsbord och sedan kring ett köksbord. Ikväll hänger jag först med Brian och sen med Pennywise, i sann söndagsanda.

Ut ur garderoben!

TADA!

Skoja bara!

Men tjenare!

Hanen i mitt liv.

The Phantom Of The Opera

Funderar på att ta steget ut ur anonymiteten. Gå till livesändning. Men jag är rädd. Mest rädd är jag för att jag ska få fler läsare, att mina elever ska hitta hit av en slump, att jag ska få bittra människors ögon på mig. Bittra människor utan liv som ska veta vem jag är, peta och döma ut. För jag vet ju att de finns därute, ser vad de skriver varje dag. Samtidigt gillar jag utmaningen med att visa mitt ansikte för Nätet. Kanske blir det lättare att knyta kontakter, hitta vägar in i och bort från. Min lilla skara, vad tror ni? Är jag redo att ta steget från orgeln, upp ur källaren, att ta bort masken från ansiktet och bladbitarna från munnen?

I min stökiga lådor utan botten
finns små nycklar av papper
de passar inte alla lås
men att pröva dem varsamt
är av högsta vikt
ibland böjer de sig
ändrar form
smulas sönder
och om man är våt om händerna
löses de upp innan
de ens når låset
i förtvivlade stunder
vill man tvinga dem
att ta en annan form
en hårdare
klarare
vassare
om man bultar och bänder
är det ingen vits
om man bär dem kärleksfullt
som ett litet djur
spinner de
blir starkare
och villiga
att låsa upp all världens skatter

Kafka hade inte heller så roligt.

Tänkvärt när december är som tyngst, men nu är det faktiskt så att vill man ändå ha roligt med Kafka, kan man besöka Backateatern i Gbg och se Processen. Det gjorde jag, G, P och 37 småskeptiska elever idag. Så nu har jag gjort mitt hittills största bidrag till deras eventuella bildning. Jag har visat Hajen också. 

Sen bussade vi hem igen till ett väntande julbord, bjuckat på av ett fackförbund jag antagligen inte är ansluten till, har inte kollat så noga. Någon får pengar av mig varje månad och där slutar mitt engagemang för stunden. Naturligtvis drog svartfoten första vinsten i lotteriet, så nu behöver jag inte stjäla andras fantasifulla muggar i personalrummet längre.

Sen kan jag även meddela att jag har börjat knarka. Dumt i min ålder, jag vet, men American Horror Story är det bästa på länge. Så mycket bättre än, ja, just Så mycket bättre. Över och Ut.

/Clementine K aka Svartfot

Kaptenen tycker att det är för mycket Sturm und Drang på den här skutan
Så han slänger mina norska författare i havet
Hand i hand sjunker de mot botten
Där B sitter och spelar gitarr
tjocka lilla Näcken
Sen hamnar jag i livbåten
Förde sånt liv
Blir ju så med fruntimmer
Med kärringar
Så nu står jag här med ett durkslag till öskar
vid bryggan
och ser de andra sätta segel
blöt om sockorna
vad roligt de ska ha
skörbjugg
men de får ju se nya platser
se röd sand
och snökulor från Kina
jag är kvar med älgarna
fan vad mycket älg det finns här
ingen björn
det, hade åtminstone varit något.
men inte ens en liten järv
bara älg och de där jävla rävarna.

Svälj huvudet och byt kropp

Funderar ofta på maskeradutstyrslar, jag är duktig på båda sakerna. Men att någon bjuder till sådana tillställningar händer kanske en gång om året och då är det alltid sexig vampyr, eller något med fejkblod som förväntas. Lite uttjatat om ni frågar mig, och nuförtiden ser ju vampyrer ut som vanligt folk. Helt ordinär höstglåmighet, helt enkelt. Hade det varit maskerad nästa helg hade jag gått som en av mina tre lookalikes. Tyvärr saknar förvånansvärt många alla dessa popkulturreferenser, hur råder man bot på det? Tvångsvisning av film?

Siggan. Jag var iofs Ripley en Halloween, ingen fattade grejen...

Janne i Barcelonafrippa. Har nästan exakt samma profil.

Ung i Bladspringaren. 

Man får nästan inte vara såhär snygg. Bara på Polaroid då.

The future with me and you and everyone we know. And then some howling.

Inspiration en pruttig dag.

Imorgon kanske, även om jag är tveksam.

Vet de om att det är jul?

Jag avskyr verkligen julen, det gör jag sannerligen. Trist inställning, skulle många säga, och löjlig, då det är rätt omoget att avsky högtider, väder, årstider, städer, ja, egentligen alla fenomen som inte besitter några mänskliga egenskaper. Men om julen var en människa, skulle den vara en jävligt påträngande, tjatig, lite fetlagd säljare med taskig smak. Eller en förskolelärare som bara vill ha sagostund med tända ljus. Eller en lätt salongsberusad äldre bekant som tvingar till sig kramar så fort man närmar sig. Eller som kollegan som envisas med att baka torr sockerkaka i nya smakvarianter till fredagsfikat. Eller som grannen som alltid röstar på sossarna för att det gjorde hans far och dennes far före honom. Jag vet att det är tradition, jag vill tycka att det är mysigt, men ser jag ett recept till på någon kulinarisk mutation med pepparkakskryddor, glögg och mögelost tänker jag kaskadspy över närmaste högtidsivrare.

Veckans!

Eftersom många av de bloggare jag läser. då och då lägger upp "Dagens"-inlägg, vill jag nu införa en variant som inte kräver lika mycket eftertanke, nämligen "Veckans"! Och så skippar vi de (enligt mig...) onödiga punkterna, och lägger in lite kultur istället. Hej å hå, låt oss köra!

Veckans husman: Raggmunkar med fläsk och lingonsylt + lättöl
Veckans dikt: Ozymandias av Percey Bysshe Shelley
Veckans roman: Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån av Bodil Malmsten
Veckans ord/uttryck: à la bonne heure - "låt gå!", "utmärkt"
Veckans citat: "Let them eat cake" Marie Antoinette
Veckans konstverk: Boy and dog in a Johnnypump Basquiat
Veckans film: Fifth Element 
Veckans nagellack: Wonder Woman, M.A.C
Veckans glaaargh: http://www.asos.com/ASOS-Black/ASOS-BLACK-60s-Buckle-Dress/Prod/pgeproduct.aspx?iid=1746989&cid=7339&sh=0&pge=0&pgesize=20&sort=-1&clr=Red

Dagen D

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Clementines födelsedag! HURRA! HURRA! HURRA! 33 år fyllda runt halvtolvsnåret, lika många år som det är dagar kvar på året. Åsså tar vi lite papegojkunskaper om dagens dato på det!

• Albaniens, Mauretaniens och Timor-Lestes nationaldag
• 28 nov 1905 grundas Sinn Féin
• 28 nov 1940 Sveriges första tvsändning, eller försök till iaf.
• 28 nov 1990 avgår Margret Thatcher
• Hedvig Charlotta Nordenflychts, William Blakes, C.J.L. Almqvists, Engels, Gullan Bornemarks, Ed Harris, Anna Nicole Smiths och Fabio Grossos födelsedag.
• Leclerc, Enid Blyton, Leslie Nielsen, Jeffrey Dahmer och jättepandan Hsing-hsing dog 28 nov.

Annars har jag magen full med pizza och har lyssnat på finaste tvååringen som sjöng högt och klart genom skrapiga luren. Sen pratade hon om sin fitta, att hon inte hade hår på den, med det hade mamma och jag. Det var fint. Nu ska jag äta dyra praliner ur hjärtformad ask som jag har fått av min far.

Girl I'm Gonna Miss You

Ostig låt till min flyttande vän.

Salig Söndag

Efter ihärdigt velande blev det till slut en present por moi! Annars blåser det mest. En dikt till Berit.

Vrålande valkyria från Valhalla
Förödande Furia från Fäbodars Land
Besinningslösa Bärsärk, fäller farliga furor
Bågnande befolkning brottas med blåsten
Vi visar dig vördnad, viker vårt huvud
Ber om bedarrande, behärskning, benådning.

Ja må ja leva!

Plainsong har gått varm idag.

Hotel California

Har precis finalhängt med en av mina närmaste vänner, som tar man och katter och två flarror vin och drar till Änglastaden på tisdag. Hon säger att det är för gott den här gången, och jag tror henne. De äger för många vinylskivor. Och jag är jätteglad och jätteledsen på samma gång. Så jag utvecklar inte det här djupare just nu. Men jag fick saker jag behövde i min lya, 700 tepåsar och annat viktigt. E-ämnen exempelvis. Och pannkakssirap. 

Annars är detta mina favoriter, Belly Jellys Cold Stone-kollektion med glassmaker. Men vilka Jelly Bellys som helst går ner utan motstånd.

If Loving You Is Wrong (I don't wanna be right)

Ibland hittar man rätt. Rätt skor, rätt område, rätt smak på Mentosen (grape, druva alltså, inte grapefrukt, fattar inte hur det kunde bli sådär med översättningen). Och vääääääldigt sällan, hittar man rätt blogg. Nu har jag gjort det. Inte för att jag läser så mycket bloggar, men jag har lyckats utveckla ett sjätte sinne för finbloggar, och ibland fulbloggar oxå, jag är inte såndärn av mig. Men jag har några som jag läser varje dag. En av dem är Karins fina prima technojazzpolkaballerina i en värld av stel white girl/boy shuffles. Ingen rädder för vargen där inte! Rödluvan som jag önskar ska dyka upp utanför min dörr med bubbelvin och bakelser iförd glitterturban och fräknar. Ni vet att jag älskar fräknar. Så mycket att jag bränner vid fiskpinnarna när jag skriver det här. Vanliga dödliga svenskar hittar'na enklast via någon annan, men HÄR är länken för alla ryssar, amerikaner och tyskar som trillar in här av någon mystisk anledning. Bara att Gooletransa!

(Sen ska det väl tilläggas att jag av rent egoistiska, samlarmaniska anledningar är med i en slags tävling hos ovanstående SmällKarinmell. Jag hade varit så fin i det där halsbandet, skulle haft det på min födelsedag på måndag, om jag vann och kunde använda en flaxkikare.)

Bild stulen av KonstgreppsKarin, tillika modellen.

Osaligt Obstinat Onsdag

Behövde piggas upp. Då vet jag vad som aldrig slår fel.

Here I Go

Jaha, nu var det snart dax igen. En gång i månaden, ångest och smärta, små oförklarliga utbrott och obeslutsamhet som resulterar i ett planlöst irrande a la Professor Baltasar, och inte sällan tårar och passivitet. Suck. Om man kunde slippa.

Nu talar jag naturligtvis om lönen. Eller rättare sagt, hur mycket av den lilla summan som skall spenderas på vad? Kanske inte spenderas alls, utan ligga och jäsa som ett fint surdegsbröd på sparkontot. Men nu är saken den att man snart nått en ny ålder, med tårta som ska bakas och ljus som skall blåsas ut och kinder som skall rodna till ljudet av falsksång. En present till sig själv vore nog på sin plats. Men det är så förtvålat svårt att välja! Här kommer några funderingar.

En Jones eller två? Nja, har inte tid redigt...

Bättre med röda kitten heels kanske?

En gul knubbis? Lite mer i lön i så fall.

Överkomlig

Med kaffe och croissant?

Eller med bubbel?

Iförd den här?

Won't Get Fooled Again

Jag säger som HH, att jag har lurat mig själv för många ggr nu. Trodde nog faktiskt att kärlek som min var lätt, lättare att fånga. En stor flod av kärlek, i ett maniskt hjärta, stressigt bultande, hackande mot revbenen.   Men det är ju bara så sorgligt alltihop, hur jag inte sett, insett att det är svårt att älska någon som söker någon annans kärlek istället. Jag försöker ju älska mig själv så förtvivlat, och jag blir hela tiden avisad. Jag duger inte som partner åt mig själv. Jag drömmer om bröllop och tårta och klackar och tyll, men brudgummen är aldrig männen i mitt liv, utan min spegelbild som strålar tillbaka genom glädjetårarna. Som sätter ringen på mitt finger och stryker mig över kinden, till Döden skiljer oss åt, efter sjukdom och hälsa. Jag väntar på frieriet, tror att asken ska ligga där på kudden eller bland burkarna i kylen efter en bra period. Bara för att finna en tom säng och halvtomma burkar med tillbehör. Under tiden sliter jag ut mig för att tillfredsställa mina egna orimliga krav. För det var vi, älskling, långt före dem, och vi är fortfarande tillsammans. Så jag kommer att fortsätta älska dig, för det är det enda jag kan göra. Och förresten, gav du Världen någon kärlek idag, älskling?

Förhandlar med tiden
om min mors ansikte
om min mormors händer
om min fars mage
en dotter
för evigt den enda
solitären
släpande valet
osynliga hackor
knackar fårorna djupare
att fylla dem med färg
en motvillig krigsmålning
i väntan på stolthet
tvinnar allt som skimrar i grått
flätar med omsorg det otämjbara
ger den något vackert att hålla i
när den sätter kniven mot pannan
hålla upp mina tomma händer
vad jag har att visa
ord i ett rum som alltid flyr
virvlar av begär
lyser upp taket
som Sankt Elmos eldar
ögonblick av under
i århundradets mest ordinära storm

Smarty Pants

Ibland dyker det upp glaaarrgggtillfällen. Åsså tittar man på prislappen, åsså blir man lite trött. MEN! Så kommer man på att man känner människor som kan mäta och rita och klippa och nåla och trä en symaskin-skin-skin, syma-ma-ma-ma-maskin! Lycka! Nog för att prislappen kanske landar i samma område, men då kan man välja tyg själv och den sitter som en smockelismäck tills man har fredagsfikat hela veckan. Därför har man då valt tyg med lite gemedsig i. Man får inte va slö, för då blir man dö!

Been Caught Stealing

Måste sprida! Det blev en liten tår här hemma efter joppet! Nästan så man blir sugen på att reprodda.

Help (I need somebody)!

Är en väldigt rolig film, faktiskt, med The Beatles. Ringo är bäst, såklart, eftersom män och kvinnor begåvade med stora näsor automatiskt får sinne för humor på köpet. Det vet ju alla.

Nu till vad jag behöver hjälp med. Jag önskar att det var något så skoj som att planera egentid från krävande beundrare, precis som i filmen, men det är något mycket tråkigare. Det har nyligen (typ 25 minuter sedan) satts en liten press på mig att äntligen ta den där examen i yrket jag har utbildat mig till de senaste 135 åren. Jag har haft psykbryt, jag har tagit semester, jag har slitit mitt skägg, jag har ätit frukost. Det är därför det tagit så lång tid. Är väl hög tid nu dåsåatte...

Jag behöver tips på uppsatsämnen! De enda klara akademiska (eller ja) tankar jag kan sortera ut ur min grötskalle just nu, är på vilken nivå jag ska lägga instuderingsfrågorna om Renässans & Klassicism. Alltså stort underskott på tankar om engelsk/amerikansk litteratur eller pedagogik/litteratur i svenska. Så snälla, om jag nu har några läsare som inte slirar in här för bilder på norska upptäcktsresande eller skor i möbeltyg, giv mig tips! Och styrka att skriva samtidigt som jag jobbar heltid...

Heal The World

Två av dagens höjdpunkter:

Jag kopierade 50 häften om Renässansen, det tog cirkus 20 minuter. Sen upptäckte jag att jag hade glömt trycka 2-1... Ni som är bekanta med kopiatorsläktet förstår problemet, ni andra får maila om förtydligande. Funderar nu på att undanröja bevisen i dokumentförstöraren som tar tre ark åt gången. 

Jag skämtade lite under lunchen om vem som skulle vara "den negativa" ur arbetslaget på Smartboardutbildningen i eftermiddag, och blev genast uppläxad av skolsköterskan att "sådan attityd kan man minsann inte gå in med" och att det faktiskt var "en väldigt omogen sådan". Minsann. Jag kontrade moget med "Nu var det ju iofs ett skämt, mensåatte...". Vad jag hellre ville göra vara att skrika "Men tack morsan!" plus en hel del andra, mindre barnvänliga följdmeningar. Älskar inte ni också att bli uppfostrade av humorbefriade individer? Det är verkligen det jag lever för, helt klart. 

Vi hade klasskonferens igår.

Hela vägen till jobbet har jag drömt om att lätta upp stämningen på arbetsplatsen en smula. Har nått fram till några olika förslag:

1. Fixa gratis, gott kaffe till personalrummet. (Detta förslag, känner jag själv, är lite i törraste laget, och kanske rent hälsovådligt med tanke på att kaffekopparna här automatiskt kommer flygande rakt i handen så fort man närmar sig personalkorridoren, eller what the heck, vilken korridor som helst.)
2. Anordna sån där svensexistisk sumobrottning med vadderade dräkter i galon. Vi kunde ha den inne på "rökgården", och utmana varandra som ett led i konfliktlösning och personalvård. Undrar om det är galon på insidan också, om det råkar hända en olycka mitt i förlustelsen...
3. Som sista förslag tänker jag mig ett scenario ur valfri kvarterspajare med förtryckta människor som behöver muntras upp. Det finns högar av dem, till och med Schindler's List har någon scen med någon skrapig vinyl. Jag har valt Good Morning Vietnam i min fantasi. Jag ska alltså ockupera rummet där skolans högtalarsystem finns, hänga upp någon girland (banderoll känns lite för politisk), ta på mig en färgglad blus och sätta på den här låten:

Jag ser framför mig förvåning till en början, sen obeskrivlig lycka, kongaled och paraplydrinkar med ökad arbetsmoral som resultat. Lite som Oldsbeach, ni vet, allt blir roligare med solarielampor, sprit och sand inomhus, fråga Ingvar!

Vilket förslag röstar ni, mina två läsare på?

All I Want For Christmas Is Yoooouuuuuuu!

Kan någon, söta snälla, sy en sådan här litta klänning åt meg!? Jag skulle bli så fin, så fin, så.

http://shopredvelvet.com/collections/fashion/products/the-geometry-class-dress 

Opposites Attract

Är det något jag hatar, så är det när människor börjar gå loss om kattägare vs hundägares personlighet. Kvasipsykologi är vad det är, ingenting annat, möjligtvis en fråga om bekvämlighet. Kanske är det för att jag är på hundsidan (även om jag faktiskt gillar katter) av Staketet För Meningslösa Diskussioner. Jag tar det som en personlig förolämpning varje gång någon börjar dra alla de vanliga teserna om att hundar är osjälvständiga, korkade, lojala till absurdum med noll självrespekt. Och att katter är självständiga, smarta, och kräver att du krälar i stoftet med en burk rysk kaviar för att få deras respekt. Själv är jag varken dominant eller undergiven, gillar inte BDSM särskilt mycket, förutom en liten klatsch på rumpan eller ett litet bett någonstans vid väl valt tillfälle. Det är skönt när andra har tänkt samma tanke, och ännu skönare när de uttrycker sig såhär lustifikt:

"Yes, cats themselves are pretty dumb despite what cat propagandists would have you believe. Given two pieces of string, one that gives them food all the time and one that doesn't, cats will never learn to pull just the food string, whereas anyone knows a dog will have it figured out pretty fast (but may also eat the string).


Sure, dogs are stereotyped as being lovable but dumb, with cats being their cold-blooded intelligent nemeses, but between that study and everyday observations of either animal staring into a blank corner and barking or meowing for no reason, it seems pretty clear that deep down they're all rock fucking stupid, God bless them." 
http://www.cracked.com/article_19108_5-reasons-war-between-dog-cat-people-needs-to-stop.html 


Word!


Min hund är ett husdjur, sällskap och något att ta hand om och älska. De är de tyngsta anledningarna till att man skaffar ett djur, katt eller hund. Du har ett behov av att bli behövd, punkt slut. Min hund luktar lite illa ibland, men han fäller inte, han är sjukt intensiv, men sätter inte klorna i mig när vi gosar. Han skäller när det kommer post och när någon ringer på dörren, men han äter inte upp krukväxterna eller river ner gardinerna. Jag får plocka upp hans bajs varje dag, men jag slipper städa en låda flera ggr i veckan. Jag kan inte ta med honom överallt, men det kan man inte med en katt heller. Jag är låst, men samtidigt tvingad att gå ut ur huset, vilket sällan är negativt. Jag snackar med nya människor varje dag, även om det mest är om hundar. För - och nackdelar, alltså.


Poäng: Det spelar ingen roll. Och det är rent ut sagt elakt att dra generaliserande slutsatser om en människas personlighet baserat på husdjurstyp, om inte annat ganska korkat. Eller kanske lite som att diskutera mäns och kvinnors många olikheter, och det vill vi ju helst inte, eller hur? Det är väl likheterna vi ska fokusera på?

Park Life

Den är kort, så kort, den här ljuvliga perioden när löven lämnar scenen med en explosion. Det är en sådan enorm lyx att bara kliva rakt ut i parken, in i dess vildvuxna delar, dit inte så många joggare vågar sig. Andas fuktig skog mitt i stan. Morsa på sälarna och sen gå hem och sätta på kaffe medan staden gör sin morgongymnastik.

Nappträd i all ära, personligen tycker jag att det förtar lite av känslan uppe vid Kikar'n.

Fick låna nya möbler idag. Skönt att slippa titta på flyttlådor med böcker.

Och istället lyssna på Francoise Hardy.

Hört på jobbet.

Kollega E har två barn, fyra och sex år gamla. Såhär lät det en dag:

Sexåringen: Om du bara säger sanningen, blir jag inte arg på dig!

Fyraåringen: Det finns ingen sanning.

Kollega E har alltså lyckats med konststycket att nära en postmodernist vid sin barm.

T.G.I.F!

Hypno Dog vs Radio Active Guinea Pig

"Your radio active powers are useless against my hypno stare!"

Don't Take Your Guns To Town

Är man född i ett visst tecken är det meningslöst att kämpa emot. Skytteklubb nästa? 

Please Mr Postman

Paketöppning!

Resonabla

Supercalifragilisticexpialidocious!

Alltså, det gick ju inte att motstå dem. En drink i varje ben och jag kommer sluta som Paul Sheldon, men det skiter jag fullkomligt i. Sist jag kollade gick det alldeles utmärkt att ha skor i rullstol.

Hon vill inte vara pretentiös
Ni hör ju hur det låter
Pre-ten-tiös
Faux French
Det är vad hon är
Faux Vie, ma cherie
Leder i cirklar av nötta fåror
Hjärtat som pumpar självbelåten svärta
Ut i fingertopparna
Kladdar ner allt hon rör vid

Borde göra som Nemo, stanna i djupet
I sin egen rostiga Nautilus
I oljiga byxor
Med örat mot skrovet
Du kan följa med, B
En fryntlig tjockis med gitarr
Likna gråsten och nate vid anemon och korall
Överdriva, göra det mediokra vackert
Medan hon planerar torpedattacker
Förvandlar allt det vackra till skit

Promise To Try

Well, well. Ikväll har jag fattat några mindre kloka, men mer inspirerande beslut. Tänk vad uppstigning 05.00, fett hår och en k-dag tillsammans med ett gäng förnuftigt  påklädda människor i spridda åldrar kan göra. Det säger väl allt att jag blev lyrisk när jag upptäckte att en av bildlärarna, kvinna på 60+, hade Vans-loafers på fötterna. Här går skam stolt på törra land.

1. Jag ska inte köpa dyra tapeter eller nya möbler till hemmet.
2. Jag ska resa och köpa fina kläder och skor för pengarna istället.
3. Jag är poet. (Fast det hade jag iofs redan kommit fram till tidigare.)
4. Jag ska återupptäcka min stad. Medelst mage, ögon och ny systemkamera. Födelsedag?

Skratthöga skattöga
Brunögda Blåvinge
Blickar blinkar
Gropar djupnar
Hjärtan stupar
Hungrar, glupar
Lena delar där blodet skenar
Livet försenar
Mina höga hästar frustar, kastar av varje ryttare
Starka benen, viljan renar
Öppna grinden, hoppar över
Mjuka tömmar, hårda drömmar
Mina hundar
Ligger, väntar
Gäspar, flämtar
Käkar knakar, biter benen
Inte väcka, inte gäcka, inte reta
Vill någon veta, var allting slutar

Friday I'm In Love

Synd att jag plockade ögonbrynen igår och lämnade den ryskmexikanska kjolen från Indiska i Småstan. Men jag kan ju iofs kopiera en bild på Diego på jobbet och klistra i pannan innan jag går dit.

http://konstmuseum.goteborg.se/wps/portal/konstmuseet