den lilla tiden
när jag vände på kudden
där du fanns kvar
när sommarsvetten stannade runt väggarna
lämnade smutsiga fotavtryck på golvet
dina andetag gjorde små vågmönster
på mina glömska sanddyner
som gömde saftkladdiga alfapetbrickor
myrben på ett ännu ej drabbat slagfält
trådar som sköt ut mellan våra pannor
genomskinliga spindlar nerför våra ryggar
små hungriga käkar
inbäddade i alltför naiv hud
redan små bristningar
där ljuset vältrade sig ut
för det visste inte alls vart det skulle ta vägen
av rädsla för att trampa mörkret på tårna
skrev de snabbt sina signaturer
på allt de kunde finna
en rosettsten av aska
bär inga svar
bara i de stickande fyrverkerierna
pjäsen jag höll i handen
lämnade blodiga stumpar
inlindade i hotellhanddukar
skvättar i ett förvånat ansikte
på botten av en tom champangeflaska
ligger ett sista sandkorn
och skriker någons namn