I min stökiga lådor utan botten
finns små nycklar av papper
de passar inte alla lås
men att pröva dem varsamt
är av högsta vikt
ibland böjer de sig
ändrar form
smulas sönder
och om man är våt om händerna
löses de upp innan
de ens når låset
i förtvivlade stunder
vill man tvinga dem
att ta en annan form
en hårdare
klarare
vassare
om man bultar och bänder
är det ingen vits
om man bär dem kärleksfullt
som ett litet djur
spinner de
blir starkare
och villiga
att låsa upp all världens skatter