Promise To Try

Well, well. Ikväll har jag fattat några mindre kloka, men mer inspirerande beslut. Tänk vad uppstigning 05.00, fett hår och en k-dag tillsammans med ett gäng förnuftigt  påklädda människor i spridda åldrar kan göra. Det säger väl allt att jag blev lyrisk när jag upptäckte att en av bildlärarna, kvinna på 60+, hade Vans-loafers på fötterna. Här går skam stolt på törra land.

1. Jag ska inte köpa dyra tapeter eller nya möbler till hemmet.
2. Jag ska resa och köpa fina kläder och skor för pengarna istället.
3. Jag är poet. (Fast det hade jag iofs redan kommit fram till tidigare.)
4. Jag ska återupptäcka min stad. Medelst mage, ögon och ny systemkamera. Födelsedag?

Skratthöga skattöga
Brunögda Blåvinge
Blickar blinkar
Gropar djupnar
Hjärtan stupar
Hungrar, glupar
Lena delar där blodet skenar
Livet försenar
Mina höga hästar frustar, kastar av varje ryttare
Starka benen, viljan renar
Öppna grinden, hoppar över
Mjuka tömmar, hårda drömmar
Mina hundar
Ligger, väntar
Gäspar, flämtar
Käkar knakar, biter benen
Inte väcka, inte gäcka, inte reta
Vill någon veta, var allting slutar

Friday I'm In Love

Synd att jag plockade ögonbrynen igår och lämnade den ryskmexikanska kjolen från Indiska i Småstan. Men jag kan ju iofs kopiera en bild på Diego på jobbet och klistra i pannan innan jag går dit.

http://konstmuseum.goteborg.se/wps/portal/konstmuseet

Anna Själv Tredje

Alltså, jag ligger i krig, ständigt och jämt. Eller, det är min delade personlighet som röjer, två sidor som fejdar med varandra. Låt mig förklara hur dessa sidor ser ut, önskar och agerar.

Clementine är bohemen, nomaden, den eviga, obotliga romantikern. Hon är poeten som älskar storstäder och vill bo i Paris, New York, Berlin, Barcelona samtidigt. Hon älskar bakelser och läppstift, höga klackar, sin guldbasker, små löjliga hundar, stora kastanjeträd, parkbänkar, gamla resväskor, pärlhalsband, halsdukar som böljar i vinden, broar över floder, parfymer, sommarregn, att dansa hela natten, bubbelvin, svartvita foton från fotoautomater, cyklar, kalejdoskop, hur pappret i pocketböcker luktar, svartvinbär i alla former. I stort sett allt vackert och gott i världen. Det är henne du vill umgås med om du gillar folk som nynnar på melodier hela dagarna, som fattar (nästan) alla dina referenser och som peppar dig i allt du gör.

Sen har vi då Anna. Den praktiska, den hypokondriska, den ekonomiska. Hon som vill vara duktig och vara alla till lags, en på ytan ambitiös tjej med ett cyniskt inre. Hon ser alla dina fel och brister, men mest av allt sina egna. Hon är velig och feg och snackar skit om dig bakom ryggen för att hon hatar konflikter, men ändå inte kan låta saker passera. Hon är arg på allt och alla och håller Jantelagen högst. Hon tar beslut baserade på vad som ser bäst ut i andras ögon, och följer sällan sitt hjärta. Hon är egentligen ledsen och missförstådd och vill bara bli älskad av någon, men helst av hela världen, även om den inte räcker till för detta ändamål.

Oftast vinner Anna striderna. Clementine får hänga i kulisserna och blir bara utsläppt i korta, intensiva stunder av snudd på manisk extas. Trava med på IKEA och till kaffeautomaten på jobbet. Finna sig i att vara osminkad med förnuftiga skor. 

Jag önskar att de kunde samsas, balansera upp varandra lite bättre. Att de kunde utnyttja varandras styrkor som ett lag. I så fall skulle inget kunna stoppa mig.

Under pressure

Renässansen, vet ni. Tackar för den, Gutenberg.

Honoring my poet II

Wilted lilies, white sink, unsettling paranoia, dreamy recollections, culture's consciousness, constant hunger, strong appetite.
Romanticism, meat and porter, exotic scapular, violet surface.
White shirt, small figurines, turquoise rings.
Empty place, black velvet, peanut butter crackers, beard, pinstripe shirt, jackets with suede patches on the elbows.
Swordfish, mashed potatoes, slightly bowlegged gait, dungarees, sheepskin vest.
Egg cream, reserved for poets, shy and protective.
A loose brick, multifarious energies, a mandala, mutually surrendered.
Emotionally overwrought, moody and despondent, Soakie, seemingly inexplicable melancholy.
White mulberry tree, ornate medallions, original turn-of-the-century plasterwork.
Baking soda, vellum shades, beaded curtain, gypsy elements, winter coat, sheepskin vest.
Meatball sandwiches wrapped in tinfoil, girl dividing her faith, yellow and brown pinwheels.
Beatnik sandals, love beads, sheepskin vest.
"I think they're artists"


"They're just kids."

Honoring my poet

Notebook and fountain pen, cobalt inkwell, Persian cup, purple heart, baby teeth, sweater.
Les yeux clos, pale lids, one last kiss.

Swan, great wings, Great Blizzard, the iceman, daisy chains, fireflies in mason jars.

Comb honey, liquid stars, heaven's kaleidoscope.

Coonskin cap, powder horn, orange, green, cocoa, graham crackers, cigar box, roulette wheel, typewriter, ice skater, Eiffel tower, ballet slipper, marbles, trading cards.
Scarlet fever, bad girl, good boy, light and dark, always somewhere else.

Peach orchards, red clay earth, loyal lieutenant, perfume, red slashes of lipstick, stunned and defiant, the Foreign Legion.

Harlequins, brutal confidence, marble floors.
Wooden art box, set of oils, an artist's mistress, muse and maker.

Purple snow, green skin, silver sun, jewelry kit.

Bohemian disorder, "You're my family.".

I would be an artist.

Greatcoats, beatnik appearance, immoral behaviour, "Dracula's daughter", long black hair.
Long gray raincoat, collapsing god.

He was an artist, never apologize, swathed in clarity, no longer be a slave.

I was an artist.

Haughty gaze, mystical language, illiterate group of women, mundane horrors, swagger to my step, one-way ticket.
White wedges, fresh uniform, farewell doughnut.

Paris nightlife, wild hair, kohl-rimmed eyes.

Clark Kent moment, white patent purse, a thief's good-luck sign.
Dungarees, black turtleneck, old gray raincoat, iron bed, bare-chested, beads, huaraches, white T-shirt, light-footed gait, slightly bowlegged.

Restless agitation, kindred souls, the Mad Hatter, young sailors, brassy women, hot-dog vendors, Kino, fresh oysters.

Brown paper bags, coffee, toast and jam, egg, red chalk.

Good beatnik ballet look, time to move along, "I'm free, I'm free.", "I'm hungry, I'm hungry."

Elvira Madigan.

Dansa med vapen

Var på T.A i lördags med mina lite mer countryfrälsta vänner och bekanta. Lite lagom snorig och klädd mer som en medelålders kulturtantshipster än en white trash-donna. Jag har ju mer eller mindre övergett den senare stilen, vilket jag inte har ångrat en sekund. På menyn stod hursomhelt Bob Wayne, en man (eller, därom tvista de lärde...) som utan några som helst problem skulle platsa i en modern version av Deliverance. Med några folköl i varje ben svängde det ganska bra till att börja med, ståbas och fiol har ju ofta den effekten. Men en handfull låtar in i repertoaren, började imman lätta från mina feministglasögon, och PK-visiret drog sig sakta ner över synfältet. Vad var det egentligen som jag så friskt hejade på?

Texterna hade en överrepresentering av ord som fuck, outlaw, moonshine, fucking, don't give a fuck, truck, suck, fucked up, luck och gun. Sen lägger vi ovanpå det en liten nätt dos av misogynitet i form av att vara otrogen på turné, att det finns hundra tjejer som du i varje stad, skjuta sin fllickvän för att hon har tjallat på din gräsodling/fortkörning/hembränning, skjuta sin flickvän för att hon varit otrogen eller bara varit  allmänt jobbig, skjuta en kvinnlig polis för att hon har upptäckt din gräsodling/fortkörning/hembränning. Plus lite mer om hur Kanada/Lagen/Polisen/alla andra stater än Alabama (där allt tydligen är lagligt) suger. Åsså körsbären på toppen i form av Yjeeehaaaw och lite grymtvrål som skulle kunna vara uppstarten till en black metal-sång.

Jag tappade sugen helt enkelt. Jag gillar Johnny Cash. Jag gillar Townes Van Zandt. Jag gillar smarta texter med själ. Då är det okej att smyga in lite drogromantik eller bitterhet över ett krossat hjärta. Alla har ju inte glidit genom livet på en tekaka med handpillade räkor. Men jag har svårt att se hur de som hyllar denna gren av genren samtidigt kan avfärda gansters som rappar om thug life, eller chuggachugga-hardcorebroilers med erigerade kepsskärmar som brölar om öl och brödraskap som våldsförhärligande, drogromantiserande och kvinnofientliga. Same, same, and not at all different, om ni frågar mig. Dumma män, helt enkelt. Om det enda revolutionen hänger på, är att man kan dansa till den så sitter jag nog hellre still i båten. Eller som Vän A sa, " Sverige 2011 är för smart för Hillbillymusik." Jag vill så hjärtans gärna att det ska vara sant, men lördagspubliken sa mig något helt annat.

An Unwritten Life

This is what I am, inside. But... 
Somewhere along the way, my hopefulness turned to sadness 
Somewhere along the way , my sadness turned to bitterness 
Somewhere along the way, my bitterness turned to anger 
Somewhere along the way, my anger turned to vengeance 

And the ones that I made pay were never the ones who deserved it 
And the ones who deserved it, they'll never understand it. 
Yes, I know I'm going to Hell in a purple basket 
'Least I'll be in another world while you're pissing on my casket... 

How could you be, oh 
So perfect for me? 
Why can't you ignore, oh 
The things I did before? 

Somewhere along the way, exacting vengeance gave excitement 
Somewhere along the way, that excitement turned to pleasure 
Somewhere along the way, that pleasure turned to madness 
But sooner or later that kind of madness turns into pain 

And the ones that I made pay were never the ones who deserved it 
Those who helped me along the way, I smacked 'em as I thanked 'em 
Yes, I know I'm going to Hell in a leather jacket 
'Least I'll be in another world while you're pissing on my casket 

And all that I can do is sing a song of faded glory 
And all you got to do is sit there, look great, and make 'em horny 
Together we'll sing songs and tell exaggerated stories 
About the way we feel today and tonight and in the morning... 

How could you be, oh 
So perfect for me? 
Why can't you ignore, oh 
The things I did before? 

Take all your fears, pretend they're all true 
Take all your plans, pretend they fell through 
But that's what it's like... 
That's what it's like for most people in this world 
The rich or the poor Oh, 
Muslims or Jews Oh, 
When roles are reversed Oh, 
Opinions are too..No oh oh 

That's all I'm gonna say now 
Before they come knocking on my door now

"Out of the blue" Julian Casablancas

Autumn Leaves

Det är så härligt med höst!

I'm An Asshole

Jaha, med den här logiken är det alltså helt ok att ha sex med någon som ligger i koma, eftersom personen då inte är medveten om att den blir ofredad. Eller att som politiker stjäla från skattebetalare eftersom de inte är medvetna om att de blir bestulna. Eller pissa i poolen på Lanzarote. Eller mörda någon i sömnen. Vaffan, vi kan väl avskaffa hela rättssystemet och låta det gå tillbaka till stenåldern! Jag har första tjing på  de som friade i länkfallet. Med roofies, gaffatejp, badkritor och en Polaroidkamera.

Doggeliten

Sweet Dreams Are Made Of This

Oh, Adrien...

Alltså, den här filmen är sjukt bra undervisningsmaterial! Ibland får du till det W.A.

Here There Be Monsters

Nu ligger den där, stängd. Lite fuktskadad från gårdagens lilla kläder-efter-vädermiss. Den viskar att jag ska luta mig åt sidan, ta den, öppna den, tyda de små tecknen, ge dem min mening. Jag har redan skänkt den fyra timmar av mitt liv idag, nu får det vara nog. Vet inte hur jag ska kunna sova i natt, kanske lika bra att lyda order. Avsluta den. Du är min och jag är din. Läs färdigt mig och du får det liv du vill ha.

Jag hoppas att den aldrig blir film. Den kommer att traumatisera världen precis som The Ring, eller Blair Witch Project. Sådan är den, The Passage av Justin Cronin. Fy fan. Kan inte bestämma mig om det är en bra eller dålig ångest jag känner. Men Gåvan är hans, utan tvekan. Det är vad de gör, stora artister, de strular till det i skallen på dig. 

Dagens ord

Champagnecoupe
Coiffer
Flapper
Passage
General
Theremin
Persian

Ett ilsket ostämt klaviatur
Frustration och Apati spelar dubbelhändigt
Hamrar strängarna blodiga
Vill ljuda av Gerschwin och Porter
Istället för denna disharmoni
Ta mig med, snälla B
Till broarna och floden
Till regnet och ljuset
Till glöden och pärlemorknapparna
Där kärleken glimtat
Två gånger om
Vi har oljan, vi har veden
Vårt P är så litet
Så förtvivlat felslitet
Maler fram nya sår
Fastän de tar emot oss om vi faller
Kan vi aldrig falla här

På jobbet vill...

...det här ögonblicket för det mesta inte infinna sig:



Ibland på jobbet...

....känns det lite såhär:

Åka pendeltåg

Nog för att jag är ganska olfaktiv. (Ni får slå upp, orkar inte förklara.) Men låt oss bara för enkelhetens skull enas om detta en gång för alla. Det spelar ingen roll vilken årstid de på Go'kväll har slagit fast att du tillhör på färgskalan, eller vilken doftsammansättning din hud har, eller vilken ålder du har uppnått. Ingen, och då menar jag verkligen ingen, passar i Thierry Muglers doft Angel. Den är Djävulens påfund och borde förbjudas. Full stopp.

Något växer bakom ryggen igen
Bakom nacken
Rutorna blir suddiga
Bubblorna stiger längs senorna
Tunneln böljar
Knuffar närmare
Allt det oklara
Det sjuka
Den gråa sörjan
Brottstyckena
Bilderna
Stirrar tillbaka från en annan medvetenhet
Finns inget ankare på den här skutan
Eller för många
Sliter itu de sköra fibrerna
Slår läger i nacken
Alltid i nacken
Finns nyckeln

Borde äta mer protein
Borde skaffa en gladare min
Borde göra mig av med den sjuka fantasin
Borde ha roligare, som en blondin
Borde bära päls av kanin
Borde ha läppar i karmosin
Borde ha en man med kostym utav lin
Borde ha hy som polerat porslin
Borde ha sexliv som Anais Nin
Borde åka mer limosin
Borde ha sulor från Louboutin
Borde dricka drinkar med gin och Grenadin
Borde skriva poesi på skrivmaskin
Borde dansa till melodin
Borde klättra i hierarkin
Borde anamma anarkin
Borde pissa på alla svin
Borde tycka att jag är fin

Som en sval galenskap
Dina milt febriga fingrar
Över hårfästet
Deras kärlek är som hårda fingrar i sidan
Smärtsamma, retsamma, ytliga
Inte som revbensjabb
Knogar djupt i vävnad
Det är alltid någon på andra sidan vattnet
Som sjunger
med liken i jorden
Som sitter obekvämt
men inte vågar resa sig

Slickar skit från golvet
Handen krampar i fickan
Så lätt att ljuga
Falla på knä
Så tajt och trångt
Dina ängsliga fåglar
Arga kolbitar bakom blankpolerade galler
Vill bryta nacken av dem
Slippa se dem putsa sig
Små anala näbbar
Vill plocka fjädrarna av dem
En och en
En efter en
Sen slå dig korkad
Lilla fittiga stinta (rent ut sagt)
Sa en hand i nacken
Inte en fot
Stoppa knäckebröd i skorna
Har grävlingskäkar nu

Minä Rakkastan Sinua

Jag har älskat Tove Jansson sen jag var ungefär två år gammal. Vi har en inspelning (kassettband) där jag sufflerad av Modren levererar  Vem ska trösta Knyttet? med näst intill dödlig inlevelse. En av mina största besvikelser i livet var när vi åkte till Läckö Slott för att titta på utställningen av själva modellhuset från fotosagan Skurken i muminhuset, och den visade sig vara stängd. Kommer ihåg att jag ville dricka vinbärssaft som den i Hur gick det sen? och att jag undrade och undrade vad det var som kom närmare innan de flydde i luftballongen i Den farliga resan. Farmor och Farfar hade seriealbumen, som lästes sönder lite till vid varje besök. 

Jag älskar namnen, figurerna, ångesten, årstiderna. De vackra färgkombinationerna i barnböckerna. Jag är livrädd för Mårran såklart, och för Isfrun. Ingenting är svart eller vitt i Muminvärlden, utan allt är lite jämngrått, som livets melankoli. De goda gör ofta dumma, elaka saker, och de onda är onda av en anledning. De är precis som folk är mest, med OCD och social fobi och dålig självkänsla. Men också nyfikna, äventyrslystna och frihetstörstande, intellektuella och ibland till och med kriminella. Så fint är det, att jag ofta gråter när jag läser romanerna om Muminfamiljen med vänner och bekanta. Den enda roman jag har stulit i mitt liv är Det osynliga barnet, vilket säger en del om hur mycket jag gillar den. 

Men mest av allt älskar jag henne ikväll, när jag sitter nyinflyttad i min lägenhet i Majorna och äter pasta ur en kastrull med ett kakmått i form av Mårran, eftersom jag inte har några bestick. Du och jag till döden, Tove!

Hon är bakom ryggen igen
Nedanför brösten
Äcklar mig
Att jag låter henne ta för sig
Dra mig uppåt, utåt
Jag hade sagt upp allt
Men hon är slug
Snabb med fingrarna
Käkarna greppar mig
Tvingar ner saker i min hals
Du är så vulgär
Full av skit
Å ändå aldrig mätt
Jag också
Dränkt i skam, i skuld, i synd
Sipprar ut över det lena, det ljumma, det mjölkvita

I Need A Hero

Dagens SPLIM*: .Den här Herrn och allt han står för. Eller så är det bara jag som inte hajar ironin. Han kanske också tycker att en groomingblogg för män om möjligt är ännu mer ointressant än en  groomingblogg för kvinnor. Fast det heter ju inte så, det heter ju beautyblogg eller skönhetsblogg. Silly me.

(* SPLIM - förkortning för "Spydde Precis Lite I Munnen".)

All Is Love

Kafferast

Det tog en månad, tre veckor och 1,5 timma. Sedan låg den där. Den över skrivbordet utspillda kaffekoppen. Jag är i alla fall stolt, för mig är det är nytt rekord!

Envy

Vet inte om det var så klokt att lägga till Ett annat New York i bloggfödaren. Nu vill jag bara sitta med en mysig tröja och joggingskor och läsa tidning medan jag väntar på en Tuna Melt någonstans i Det Där Gamla Äppleskruttet.

Inte Mo(r)d...?

Inte för att vara petig eller så, men nu var det ju det där med definitioner. I detta fall t.o.m. i lagens rätta bemärkelse. Så vitt jag vet var det inte Lars Vilks vålnad som spankulerade runt på Bokmässan för allmän beskådan iförd någon fantasifullt franskflirtande förklädnad. Så snälla GP, ni kan väl för en gång skull göra något rätt. Jag vet att det inte har brunnit i någon förort sen förrförra veckan, och det var naturligtvis av hänsyn till er journalister som befann er på BM med tillhörande ryggdunkeri, men det verkar onekligen som om någon på redaktionen har varit lite för ivrig idag. Och dessutom struntat i att ge oss pedanter chans att påpeka detta i ett kommentatorsfält. Orka maila er lixom... 

Lägesrapport lördag:

Kaffekopp

Randig herrskjorta

Ronja-hår

Scholl-tofflor

Melodikrysset

Ett knappt skönjbart Göteborg i dimma, fågelperspektiv

Svårt värre

Någon borde ta ett fotografi