Saker jag gör när jag kommer hem från jobbet istället för att städa och flyttpacka

1. Bloggar
2. Dricker Jim Beam
3. Lyssnar på Stevie Nicks
4. Porrsurfar inredning
5. Läser Fredrik Backmans blogg
6. Skissar på hajtank och dödsstråle
7. Planerar hur jag ska gå om Camilla Läckberg i lönetoppen med min dåliga poesi
8. Tänker på sex
9. Tänker på sex
10. Se punkt 9 och lägg till punkt 7 och dra egna slutsatser (Ledtråd: Lite som att Baudelaire och Bukowski brottas. )

Saker jag gör på jobbet istället för att arbeta del III

Jag råkade göra det stora misstaget att vara med i en tävling som lottade ut Apple-produkter. Så i onsdags fick jag ett samtal, inte från Apple, utan från något Vitalis. Säljaren frågade inte om jag hade tid, eller om han störde, vilket jag inte hade och var precis vad han gjorde. Jag hann i princip bara svara innan svadan av (dåligt memorerat, förmodligen utantilläst ) säljsnack rullade som en modest tsunami över min eftermiddagsstrand. (Stranden försökte vänta ut det hela samtidigt som den tog på sig ytterkläderna för att bege sig tillbaka till jobbet.) Jag uppfattade att han ville pracka på mig några kapslar eller piller innehållande tveksam olja från marinlevande djur. Denna olja hade förmodligen besökt fler diktaturer än Vårs Majestät Konungen, och på grund av detta och massa annan information som jag missade när jag tråcklade på mig tröjan, skulle jag inte bara tappa utan även hålla min vikt. HURRA! Äntligen! Som jag hade väntat! Samma känsla infann sig, som när jag imorse såg på nyheterna att de kanske har lyckats framställa ett vaccin mot HIV. Lycka i sin renaste form. Dessa alkemister har alltså lyckats förvandla pressad sjögurka till guld! Nu vinkar jag hejdå till amfetaminet!

När han hade babblat ett tag övervägde jag att lägga på och aldrig mer svara. Men jag höll ut och när han var färdig och presenterade erbjudandet för endast 69 spänn, sa jag tack men nej tack, jag äter redan så mycket fisk. Fisk som bonnigt och trångsynt nog bara har rest från Västkustskt hav via Feskekörka via Knippla Fisk till mitt köksbord i Göteborg. Här kom han av sig lite, men jag är ju kvinna, så då tryckte han lite mer på viktargumentet, att han minsann hade använt produkten själv och hållit vikten. Varpå jag tänkte att har man ett jobb som hans behöver man förmodligen hjälp att hålla vikten, för jag hade tröstätit ihjäl mig första veckan. Sen upplyste jag honom om att håller vikten, det gör jag med den bonniga fisken, grönsaker, samt att röra på mig. Här tog argumenten slut för hans del. Jag hade varken tid eller lust att ge honom resten av mina. Han önskade en fortsatt trevlig dag och jag lade på.

Efter en till liten betald tripp på Fredrik Backmans  blogg (Jag älskar den mannens texter lika mycket som en ägare av Vitalis älskar krill. Ungefär.) snubblade jag över det här inlägget på samma tema.

Sen Franco dog. Det är hur länge jag har försökt få min gode far att sluta köpa kvällstidningarna. Jag försöker förtvålat att inte bry mig men så ligger den där på köksbordet och skriker åt mig. Slår man upp ordet antinyhet i en ordlista så får man nedanstående bild bredvid. Och här snackar vi plural. Nu tycker kanske jag att det här med bergras över bilvägar är lite viktigare än att Ann-Britt 44, numera fantiserar om att bli tagen bakifrån över köksön istället för över torktumlaren i grovköket, men vi prioriterar ju olika. Om Ann-Britt aldrig kör/åker på E6, är det ju såklart viktigare för henne att hitta fräscha sätt att hjälpa O på traven vid könsumgänge med Kjell. Annars kanske han känner sig otillräcklig och ger sig ut på den där vägsnutten för att gasa av sig den värsta frustrationen.

Saker jag gör på jobbet istället för att arbeta del II

Jag borde planera, låt säga, lektioner just nu. Men det finns ju så mycket roligare saker. G är iväg och jag sitter ensam med en vitblåhundmönstrad lattemu... Alltså.... Vänta, stopp. Låt oss prata lite om definitioner! Saken jag har kaffe i ser ut som ett stort glas, men är gjord av porslin, så det är inget glas. Men den har inget öra, och kan därför inte heller vara en mugg eller en kopp. Så vad i hela Franska Polynesien är det meningen att jag ska kalla den? Gör prefixet latte automatiskt något med formen, signalerar avsaknaden av öra? Eller är det ok att mugg får stå för något slags paraplybegrepp?Språknördar of the world, kan vi diskutera detta en stund? Jag vill komma fram till något. Känner mig vilse i min definitionvärld (läs: klamydia) just nu.

Hur som helst tycker jag att G och jag borde göra som Fredrik och N och skaffa oss en Håkan. Vi har redan en extra plats, så varför inte. Gärna någon med en fräsig hobby och obskyr frisyr. Kan även vara en kändis, möjligheterna är ju oändliga. En kommentator, en berättare, extradiegetisk.

Saker jag gör på jobbet istället för att arbeta del I

Jag måste verkligen besöka det där arbetarfiket på Älvsborgsgatan, nu när jag flyttar till Majorna igen. Äggmackor vettni, det är goa grejer det!

Jag har inga barn. Är inte sugen direkt. Det blir nog inga heller, och just nu känns det helt ok. Om jag vid 40 känner mig lite ensam får jag väl adoptera eller inseminera eller skaffa en till hobby, alt. en våning i New York. Behöver inte ens vara på Manhattan, Brooklyn är helt ok för mig.

Jag är trots detta relativt intresserad av barn, iaf när de har uppnått en viss ålder, typ börjat prata, mest av anledningen att de är så sjukt roliga då. Men vad som är snäppet bättre är föräldrar som är av det lite mindre präktiga slaget, som berättar ännu roligare historier om barnen, men framförallt om sig själva i relation till sina avkommor. Som när G berättar att hon och B har haft en Playdo-session, där G (konstnärlig värre från födseln) har skapat en vacker, avancerad fjäril och B helt sonika begraver den samma i en stor bajskrov av lera så fort den är färdig. "Jamen taaaaaack älskling...." Så därför blir det extra roligt att läsa Fredrik Backmans krönikor i Café av alla tidningar. Dagens asgarv, en får tacka, en får tacka. Och tack G för att du delar med dig av bra saker så ofta!

Oh, it's such a shitty day
I'm glad I didn't spend it with you
Such a shitty day
You just keep me hanging on
Blä

Circus Freak

Jaha. Nu rullar Cirque du Clementine på turné igen... Går ut starkt med att lova utflytt första oktober, utan att först kolla att någon kan hjälpa mig den helgen. Visserligen handlar det mest om fem resväskor med kläder, samt en låda tavlor och annat krimskrams, men de ska ju ändå flyttas från punkt A till mellanstation innan de ska vidare till punkt B nästa helg... Och den helgen behövs lastbil och chaufför som orkar köra tio mil, bära möbler och sen köra tio mil tillbaka. Denna ambulerande ostruktur är vad man får räkna med i min absoluta närvaro. Lite "Här va de hi, å här va de hå, å här va de glada älgar!" kan man kanske säga. Åsså Flygarhunden i från Mirlet på det. Och en Clem som inte vill vara till besvär. Anyho, HJÄLP!!! Kan ni köra en lastbil nästa helg så kan ni anmäla er här! Tack på förhand!

Såhär kommer det att se ut båda flyttdagarna. Jag kommer att ha likadana kläder som Kate oxå.

Cry Baby

"A pearl of a girl." 

Drömskt så det heter duga. Det gör vi någonting av.

Don't You Forget About Me

Veckans tema: Brat Pack! Kvällens film blir St. Elmo's Fire. Ser att Robban har en snabbcykel. Föredömligt.

Rävarna leker under broarna
Doppar svansarna i floden
Blir till silver
Fastnar i halsduken
På kavajslaget
Försöker balansera på samma räcke
Sulorna är för hala
Livslinjer av salt på skorna
Grenarna du nyss hängde i
Är torra och svaga
Hösten blåser genom klänningen
Som kära händer längs benen
Långsamt rinner du ur
Som balsam och björkris
Det retar mig

Naked Lunch

Finn Fem Fel. Eller Fler.

Men smaken var det inget fel på!

Sleep Alone

Jag befinner mig just nu på ett underskönt ställe i obygden som börjar på D. Har avnjutit en fin trerätters middag (med tio särskrivningar i den tryckta menyn) och på det ett trevligt musikquiz tillsammans med fina (och några mindre fina) kollegor. Innan dess satt jag en timma i en massagestol, så jag är rätt så avslappnad får jag nog säga. Eller... Jag var avslappnad tills för fem minuter sedan. Vet inte om det är vinet, miljön eller det faktum att jag har glömt mina hörlurar på jobbet, men just nu vill jag bara gråta. Känner mig ensam och liten. Vemodig på något sätt. Ibland när vardagen sjunker undan kommer de där fula meningslöshetstankarna. Det har varit för många ringar på fingrar idag, för många kort på barn i fula frisyrer på Iphones. Saker som betyder allt för dem men ingenting för mig, för jag är jag. Jag som ska träffa De Finaste snart, Den Stora och Den Lilla, som har sina ringar runt mina fingrar. Som jagar bort de där tankarna igen.

Temple Of Love

Kära Blogg!
Jag vill läsa H.P Lovecraft! Var ska jag börja!?
Puss & Kram från Clem

Little Room

Förpassad i äkta tonårsanda till mitt rum eftersom Modren har någon slags bjudning ikväll. Jag borde förmodligen agera efter min ålder och umgås med damerna, men jag mäktar inte riktigt med tamt småstadssamkväm just nu. Måste även upprätthålla min kufstatus i dessa kretsar, blir så mycket mer spännande för dem att skvallra då. Lite sådant får man ju unna dem. Så en 2,8:a, rostbiff och potatisgratäng inburet på bricka och Jurassic Park II - The Lost World på datorn. Jag har en 12-årig pojkes filmsmak, men sån e´ ja!

Head Home

Japp, här är nya Högkvarteret. Har fortfarande inte haft möjlighet att besöka det och bestämma var jag ska ha hajtanken, men det löser sig nog. Viktigast är ändå att Dödsstrålen får plats. Kanske i klädkammaren med Erotica-tapeten?

Tomorrow

Var fick du de dumheterna ifrån, B?
Jag snurrar men runt omkring, finns ingenting
Ingenting av det du skrev
Man får berömma din fantasi
Eller var det din längtan, eller bara min
Som vill förknippa
Ögonen på min regnrock
Slöa blickar vågar inte sticka ut
Sticka bort
Tittar bort från mina skarpa svar
Är inte av samma slag fast av samma art
Vattnet är din räddning, vår räddning, Lilla P
Jag väntar på förändring, som jag tror på när jag ser
Något annat än vad du alltid är, själlös
Med små strösådda bloss, som leder mig tillbaka

Girls

"Usch, jag vill inte läsa en tjejbok!"
"Jamen, det är ju en tjejbok, det är därför man inte fattar någonting!"
" Hon är ju desperat, ju, precis som alla tjejer!"

Det här är dagens reaktion på Before I  Die som jag delade ut i klassen. Jag har själv inte läst den, så dessa påståenden kanske stämmer. Kanske borde jag också läsa Mats Sundins hockeyepos som jag inte hittar titeln på när jag googlar den. Men Lilla Jag kanske inte vet hur man googlar. Eller så kan det bero på att inte en jävel bryr sig om att han har släppt ett sådant, inte ens på Wikipeddo har de bemödat sig med sådana bögerier. Ordet tjejbok yttrades ca 35 ggr på 45 minuter. Blir en rätt saftig snittsiffra, nästan lite Tourettes-varning på den. Kom från en och samma kille, men det räcker lixom, om ni fattar. De killar som inte gapar lika högt och som kanske tycker att det är okey med döende brud istället för svettigt omklädningsrum och referat, håller för evigt sin fred hellre än att tala ut. Och bli utmålad som bög, mes och så vidare.

 Mitt nästa drag i detta spel blir att flytta fram positionerna rejält. Medeltiden åker ut med huvudet före och ersätts med Med en uppenbar känsla för stil, Fittstim, Ta betalt och andra texter som behandlar genus. Tar tacksamt emot tips, då jag själv har läst lite för mycket suffragett-litt och inser att det inte kommer att flyga annat än rakt över huvudena på 40 sextonåringar.

Das Boot

Alltså det bara haglar sköjjigheter idag! Stod och kopierade häften till grupparbeten tidigare och läste lite förstrött om Kalla Kriget och ubåtar i Östersjön. Skrattade för mig själv och tänkte på Coq Rouge och hur löjlig Janne G är. Så kommer man hem och möts av detta! Något slags jubileum för ryssarna eller? Vikval? Minkar? Eller bara någon som ror en vedspis mellan öarna?

Reborn

När man sitter och gör efterforskningar för upplägg, gör man de mest fascinerande upptäckter. Som att komikern Bill Murray förmodligen är en reinkarnation av ingen mindre än Marie Curie. Slog upp en sida och där var han, men med klänning och Selma Lagerlöf-frisyr. Fina Bill och fina Marie, två genier i sitt slag.

Celebration!

KORKA UPP CHAMPAGNEN, FÖR HO HAR FÖTT ENNA LÄGENHET!

Tired.

Jaha, nu ska det satsas på karriärmöjligheter i mitt yrke. Som kanske på sikt kan höja status och löner. Kanske på sikt. Kanske. Precis som om en nygammal titel skulle ge alla andra mer förtroende för arbete och utveckling som ändå sker under ett liv i detta yrke? Var det inte det som senaste reformen som precis har sjösatts skulle ta hand om? Hur vore det att satsa pengar på att höja lönerna direkt istället och därmed markera statusen? 

Och för vem skall statusen höjas egentligen? För min farsa som är industriarbetare? För min vän som jobbar på MIO? För min kusin som jobbar med ekonomi på ett fastighetsbolag? Jag har nämligen ALDRIG hört någon av dessa människor tala om mitt yrke som överbetalt och päsigt. Däremot har jag hört en hel flock politiker smutskasta människor i en verksamhet de har sorgligt lite insikt i.

Så vem är det egentligen som inte tycker att jag är värd 10 000 runda slantar mer i månaden? Som tycker att jag ändå bara sitter med en kaffekopp i handen och pratar flummigt strunt? Som inte förstår att jag håller på med kompetensutveckling hela dagarna, praktiskt liveutbildning i yrken jag inte har valt att arbeta med. Om ni visste hur många roller jag avverkar på en dag, skulle ni bli snurriga i huvudet. Roller som i huvudsak  borde spelas av andra människor, så att jag kunde fördjupa mig i det jag egentligen borde syssla med. Som på den gamla goda tiden när kunskap automatiskt var finkultur, tror vi. Och Freddan R gillar Camilla Läckberg... Behöver jag rita en karta över glashuset? Eller påpeka att det är fyllt av luft och glasrutorna genomskinliga?

Ugly Truth

Läser en artikel om Camilla Läckberg. Som vanligt ska hon gnälla om att hon klassas som fulkultur. Eller, rättare sagt, hon gnäller över att hela deckargenren räknas dit. Stämmer det verkligen? Okej att privatsnokarna inte direkt räknas som finkultur, men många deckarförfattare har väl ändå en viss status inom litteraturvärlden? Här har jag iofs inga exempel eftersom jag själv inte läser deckare, så ni får gärna hjälpa mig. 

Jag tror att de som har något emot Läckbergs romaner snarare talar om kvalitet än om genre. Finkultur handlar ju om andra saker också, språk och originalitet t.ex. Om gillandet av viss typ av text inte har med intelligensnivå att göra, hur kommer det sig då att inte fler läser Rilke eller Satre eller mer samtida dito? De säljs ju i handeln, finns att låna på bibblan. Jag säger som den mycket vise mannen Ace Ventura, att förnekelse är en ful tingest. 

Läckberg har sedan mage att i princip jämföra min husgud Siri Hustvedt med Marian Keyes... Vill hon ha stryk eller? En sak säger jag bara, att de människor jag känner som verkligen, och då menar jag verkligen, uppskattar FinSirpan, skulle inte ens ta i Keyes annat än i rent studiesyfte. Vi är liksom inte intresserade av att slösa tid på sådana romaner, precis som vi inte ser filmer som Bride Wars. Och om det uppfattas som snobberi ger jag blanka fasiken i. Läckberg borde koncentrera sig på att skratta hela vägen till banken istället, något som inte alltid har varit eller är en självklarhet för finkulturens älsklingar. 

Neverending Story?

Förutom att mitt hundskrälle ser ut som Falcor, vill jag bara informera om senaste nytt på bofronten. Nytt erbjudande, nu bästaste läget vid Majvallen! Håll tummarna hårt för tösen på andra sidan skärmen, nu da´! Ni förstår att jag är lite uppspelt? Nu rullar Alcro-drömmarna upp igen och fantasilukten av kanelbullar sprider sig i arbetsrummet. Det, eller så har jag en hjärntumör...Kommer ett Patti Smith-inlägg senare, bara så ni vet!

Lemon Crush

Stella-tårtan

Blister In The Sun

Förr såg jag ut som Janeane Garofalo, men nu är jag mer Winona.

Everyone loves a Slinky! You got to get a Slinky! Slinky, Slinky! Go Slinky, go!

Rearviewmirror

Grungen fyller 20 år i år. Min stil, eller rättare sagt den första stil jag hade. 1991 släpptes Nevermind, och för er yngre som mest hört Smells like Teen Spirit, kan jag informera om att det från början är en deo riktad till just tonåringar. Luktar förfärligt av artificiella frukter, testa inte hemma om ni råkar snubbla över en. För mig blev grungen inte min förrän några år senare. 91 lyssnade jag fortfarande på Guns n' Roses och hade bandana... 


Men så hände något, och jag upptäckte Pearl Jam med frontfiguren Eddie Vedder. Nirvana och Pearl Jam på 90-talet var som Rolling Stones och Beatles på 60-talet. Var man riktigt cool lyssnade man på Nirvana, om man var lite mer försiktig gillade man Pearl Jam. Jag var blyg, näst intill okysst och förstod mig inte på experimentell musik. Gör fortfarande inte det. För mig har det alltid handlat om texten och hur den harmoniserar med musiken. Uppfödd på snälla Beatles, Björn Afzelius och Mikis Theodorakis var PJ lagom hårt och svårt för mig. Men texterna var riktigt bra, och till skillnad från Kurt Cobains  friverstexter, berättade Eddies mer historier. Och till det ett underbart vibrato.

För ett tag sen rotade jag runt i min familjs samlarmaniska källarförråd och hittade en novell jag skrev i högstadiet. Den handlar om en 15-årig grungetjej som flyttar till Seattle och jag kräktes nästan lite i munnen av skam när jag läste den. Men på samma gång vill jag prata lite med den där tjejen som skrev och peppa henne att fortsätta skriva och drömma. Och att hålla sig undan extremvänstern... Hon som hade  pappas gamla jeans (spräcktes när hon plankade in på bandy) och som tog tåget till Göteborg med tjejkompisarna och slogs om kläder på UFF. Hon som satt bänkad framför MTV och My so called life efter skolan. Hon som var kär i alla skejtare i stan och fotade bilder till en Levistävling iförd flanellskjorta stlk XL och Dr Martenskängor. De kängorna finns kvar än idag eftersom mamma har förstått att de är små stålhättade monument över en tid som aldrig kommer tillbaka. Slitna och formade till perfektion.

När jag började gymnasiet fanns det ett tjejgäng på min skola som hade sin egen grungestil och jag försökte inspireras av dem utan att härma för mycket, något som det var dödstraff på. Man skulle vara så originell som möjligt, först med något, vad det än var. Komplimanger hörde inte till vanligheterna eftersom man helst inte skulle bry sig alls om sina paltor. De här tjejerna hade långt svart hår, Chuck Taylors och baby doll-klänningar a la Courtney Love. De spelade i band och såg så arga ut när de kom gående i korridoren. Långt senare lärde jag känna några av dem och en är idag en av mina bästa vänner. Hon brukar skämmas lite över hur sur och ytlig hon var på den tiden. Det var tonårsangst och fuktiga koftor som luktade cigarettrök. Något år senare blev det svarta utsvängda tights med gamla underklänningar över. Märken var något vi inte brydde oss det minsta om och det har lyckligtvis präglat mig. Även om jag idag skulle gå klädd i Chanel från topp till tå om jag hade resurserna.

Kanal 4 gör sitt för att cementera könsroller och heteronormer genom att den manliga hallåan påannonserar morgondagens film som "en chick-flick av den äkta sorten". Han påpekar sedan att det även finns "några saker för oss killar i filmen", nämligen att se blivande brudar slåss eller vila ögonen på Anne Hathaway och Kate Hudson. Antar att han ska se den iförd samma fanatsifulla kavaj han bar ikväll. 

Broken English

Jag vill visa det här klippet på jobbet. Skulle tyvärr vara att lägga ribban lite för högt. Min ribba, som jag får av den här mannen, är en helt annan historia.

I Need Some Fine Wine And You, You Need To Be Nicer

Doften av lavender ligger tung över rummet
Jag tittar på mina skor, på mina nagelband
Det skrapar över golvet och över min rygg
Flickan och kvinnan som slåss bakom hinnorna
Nästanbarn, allrahelstvuxen
Svänger svärdet bäst jag kan
Redan innan handsken träffat kinden
Redan rosig av alla tidigare gelikar
Men aldrig den andra, den vita låter du bli
Jag skulle aldrig lyfta en sten i ditt glashus
Så försök inte bura in mig i mitt
Där är andra dörrar öppna

Golddigger

Gifta sig rikt? Fän.

http://www.orlakiely.com/uk.cfm/clothing/dresses/overview

Joker

How do you spot a straightedge vegan in a crowded room?
Don't worry, they'll let you know.

Lånad av Pushkin

Måste vägen till Cuarcau gynga så?

Alltså, detta yrke är en ständig bergådalbana. Eller båtfärd, om man så vill. Gungar lite upp, lite ner, ibland åt sidan så man nästan spyr. Men jag säger som min goda vän Gnesta, att spyan, det är fyllans orgasm. Och tänker man så, blir det ju lite trevligare. Ännu trevligare hade varit om jag även fick vara full på jobbet. Halvfull istället för halvtom. Det är väl positivt tänkande i kvadrat och kubik, eller vad säger ni?

Tuesday Morning

Min mycket myndige läromästare i litteraturvetenskap, sa en gång att vi aldrig får kalla en roman för "boken". En bok är en trycksak och det är innehållet som gör den till roman, biografi, facklitteratur und so vidare. Jag har på jobbet hittat två fantastiska trycksaker som jag bara är tvungen att dela med mig av! Här känns det otroligt passande med ett "det var bättre förr"! Och säga vad man vill om August Strindberg, hans småhistorier och verser kommer verkligen till sin rätt tillsammans med Thorsten Schonberg och  Arthur Sjögrens illustrationer. Min favorit är Stora Grusharpan om ett piano som hamnar på botten vid ångbåtsbryggan.

Manic Monday

När jag är på dåligt humör, brukar det pigga upp med en smart roman. För länge sedan skrev jag ett inlägg om min typ av chick-litt. Rädd att flyga kommer högst upp på den listan. Lika aktuell nu som 1973 när den publicerades. För oss maniska, cyniska, frustrerade och förvirrade individer i skocken av människor med bröst och mutta, är det här snudd på ett manifest. Det är möjligt att ifrågasätta precis allt, analysera och gnälla och vrida och vända, men ändå ha en inneboende livsglädje. En uppmaning att inte ge upp, att inte sluta vara impulsiv och explosiv i det som betyder mest. Att spräcka sömmarna på de där tajta jeansen och skita i vem som ser.  Sudda, sudda, sudda bort min sura min, Erica, Babycakes! 

That's what friends are for

Vän S är så rolig ibland, eller väldigt ofta. Här ser han ut som... Ja... Vem tycker ni att han ser ut som?

Weekend Wars

Sjukt hårt på jobbet.

Kvarnbyn, Mölndal

Humle å Dumle

Skabb...

Risk: Drömma, Möjlighet: Leva

Men skriv då!
Jamen det finns ju inte.
Det gör det visst!
Det är bara fragment, ingen helhet. Precis som jag.
Jamen det där är ju bara Jante och Prestations-Åke!
Eller hur...
Som en samling listor, Post it-lappar.
Kom ihåg att skriva. Kom ihåg att ta med kreativiteten. 2 liter färsk inspiration. 3 paket talang.
En hand runt nacken är allt jag vill ha.
En förlängning av något annat än mig.
En räv runt nacken.
Ett lätt tryck med en smekning.
Sluta säga åt mig vad jag kan.

Every You Every Me II

 Jag borde sova lite. Men detta är roligare.