När jag är på dåligt humör, brukar det pigga upp med en smart roman. För länge sedan skrev jag ett inlägg om min typ av chick-litt. Rädd att flyga kommer högst upp på den listan. Lika aktuell nu som 1973 när den publicerades. För oss maniska, cyniska, frustrerade och förvirrade individer i skocken av människor med bröst och mutta, är det här snudd på ett manifest. Det är möjligt att ifrågasätta precis allt, analysera och gnälla och vrida och vända, men ändå ha en inneboende livsglädje. En uppmaning att inte ge upp, att inte sluta vara impulsiv och explosiv i det som betyder mest. Att spräcka sömmarna på de där tajta jeansen och skita i vem som ser. Sudda, sudda, sudda bort min sura min, Erica, Babycakes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar