Saker jag gör på jobbet istället för att arbeta del III

Jag råkade göra det stora misstaget att vara med i en tävling som lottade ut Apple-produkter. Så i onsdags fick jag ett samtal, inte från Apple, utan från något Vitalis. Säljaren frågade inte om jag hade tid, eller om han störde, vilket jag inte hade och var precis vad han gjorde. Jag hann i princip bara svara innan svadan av (dåligt memorerat, förmodligen utantilläst ) säljsnack rullade som en modest tsunami över min eftermiddagsstrand. (Stranden försökte vänta ut det hela samtidigt som den tog på sig ytterkläderna för att bege sig tillbaka till jobbet.) Jag uppfattade att han ville pracka på mig några kapslar eller piller innehållande tveksam olja från marinlevande djur. Denna olja hade förmodligen besökt fler diktaturer än Vårs Majestät Konungen, och på grund av detta och massa annan information som jag missade när jag tråcklade på mig tröjan, skulle jag inte bara tappa utan även hålla min vikt. HURRA! Äntligen! Som jag hade väntat! Samma känsla infann sig, som när jag imorse såg på nyheterna att de kanske har lyckats framställa ett vaccin mot HIV. Lycka i sin renaste form. Dessa alkemister har alltså lyckats förvandla pressad sjögurka till guld! Nu vinkar jag hejdå till amfetaminet!

När han hade babblat ett tag övervägde jag att lägga på och aldrig mer svara. Men jag höll ut och när han var färdig och presenterade erbjudandet för endast 69 spänn, sa jag tack men nej tack, jag äter redan så mycket fisk. Fisk som bonnigt och trångsynt nog bara har rest från Västkustskt hav via Feskekörka via Knippla Fisk till mitt köksbord i Göteborg. Här kom han av sig lite, men jag är ju kvinna, så då tryckte han lite mer på viktargumentet, att han minsann hade använt produkten själv och hållit vikten. Varpå jag tänkte att har man ett jobb som hans behöver man förmodligen hjälp att hålla vikten, för jag hade tröstätit ihjäl mig första veckan. Sen upplyste jag honom om att håller vikten, det gör jag med den bonniga fisken, grönsaker, samt att röra på mig. Här tog argumenten slut för hans del. Jag hade varken tid eller lust att ge honom resten av mina. Han önskade en fortsatt trevlig dag och jag lade på.

Efter en till liten betald tripp på Fredrik Backmans  blogg (Jag älskar den mannens texter lika mycket som en ägare av Vitalis älskar krill. Ungefär.) snubblade jag över det här inlägget på samma tema.