Jag befinner mig just nu på ett underskönt ställe i obygden som börjar på D. Har avnjutit en fin trerätters middag (med tio särskrivningar i den tryckta menyn) och på det ett trevligt musikquiz tillsammans med fina (och några mindre fina) kollegor. Innan dess satt jag en timma i en massagestol, så jag är rätt så avslappnad får jag nog säga. Eller... Jag var avslappnad tills för fem minuter sedan. Vet inte om det är vinet, miljön eller det faktum att jag har glömt mina hörlurar på jobbet, men just nu vill jag bara gråta. Känner mig ensam och liten. Vemodig på något sätt. Ibland när vardagen sjunker undan kommer de där fula meningslöshetstankarna. Det har varit för många ringar på fingrar idag, för många kort på barn i fula frisyrer på Iphones. Saker som betyder allt för dem men ingenting för mig, för jag är jag. Jag som ska träffa De Finaste snart, Den Stora och Den Lilla, som har sina ringar runt mina fingrar. Som jagar bort de där tankarna igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar