Läser en artikel om Camilla Läckberg. Som vanligt ska hon gnälla om att hon klassas som fulkultur. Eller, rättare sagt, hon gnäller över att hela deckargenren räknas dit. Stämmer det verkligen? Okej att privatsnokarna inte direkt räknas som finkultur, men många deckarförfattare har väl ändå en viss status inom litteraturvärlden? Här har jag iofs inga exempel eftersom jag själv inte läser deckare, så ni får gärna hjälpa mig.
Jag tror att de som har något emot Läckbergs romaner snarare talar om kvalitet än om genre. Finkultur handlar ju om andra saker också, språk och originalitet t.ex. Om gillandet av viss typ av text inte har med intelligensnivå att göra, hur kommer det sig då att inte fler läser Rilke eller Satre eller mer samtida dito? De säljs ju i handeln, finns att låna på bibblan. Jag säger som den mycket vise mannen Ace Ventura, att förnekelse är en ful tingest.
Läckberg har sedan mage att i princip jämföra min husgud Siri Hustvedt med Marian Keyes... Vill hon ha stryk eller? En sak säger jag bara, att de människor jag känner som verkligen, och då menar jag verkligen, uppskattar FinSirpan, skulle inte ens ta i Keyes annat än i rent studiesyfte. Vi är liksom inte intresserade av att slösa tid på sådana romaner, precis som vi inte ser filmer som Bride Wars. Och om det uppfattas som snobberi ger jag blanka fasiken i. Läckberg borde koncentrera sig på att skratta hela vägen till banken istället, något som inte alltid har varit eller är en självklarhet för finkulturens älsklingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar