Förhandlar med tiden
om min mors ansikte
om min mormors händer
om min fars mage
en dotter
för evigt den enda
solitären
släpande valet
osynliga hackor
knackar fårorna djupare
att fylla dem med färg
en motvillig krigsmålning
i väntan på stolthet
tvinnar allt som skimrar i grått
flätar med omsorg det otämjbara
ger den något vackert att hålla i
när den sätter kniven mot pannan
hålla upp mina tomma händer
vad jag har att visa
ord i ett rum som alltid flyr
virvlar av begär
lyser upp taket
som Sankt Elmos eldar
ögonblick av under
i århundradets mest ordinära storm