Bakom kudden
du är kvar
läppar som James Franco
och jag ylar alla redan
ögon som Billy Crystal
och jag är Crystal Renn
skrattande,
slingrande,
stönande,
i sensuell konsensus
i varsin bomullskokong
mina ord som röksignaler
stadiga puffar av medveten sockervadd
en ibland färgstänkt hand
drar mig tillbaka
ner i de billiga bolstren
ner i nuet
benen i taket
ritar stuckaturer av hud
släpper ut mina pasteller

oskuldsfulla nog att lura vem som helst

en stund

under oss och stålfjädrarna

ballonger, grå och svarta 

av panik och pin kiv

av våra konstnärssjälsskulder

våra passiva medgivanden

våra  nävar i luddiga fickor

våra hackande konventioner

som pyser och blir platta

när vi kysser dem ömt vid knutarna