Idag gick jag tvärs över stan för att hämta min cykel som har stått kvar i Lunden sen jag flyttade. Sen fick jag promenera den hem igen, eftersom den har pyspunka. Det blev alltså en hel del knatande, men det var soligt och friskt och jag kunde ha solbrillor, vilket aldrig är fel. När jag gick där och strosade slog det mig att jag verkligen älskar att bo i en stor stad. Alla är vi olika, men jag är verkligen skapt för det här livet. Att höra brottstycken ur liv vart man än går, känna lukter som får minnen att bubbla upp eller för tankarna till andra länder. Hundar och cyklar och människor som tumlar om varandra. 

Vissa säger att man aldrig är så ensam som i en storstad, men det är sådan bs. Man är alltid ensam, och rent fysiskt ännu mer så i en liten stad eller mitt i skogen. Jag känner mig sällan ensam, och helt seriöst, de flesta har ju någon vän i den stad man väljer att bo i, liten eller stor. Om inte annat så lär man väl känna någon så småningom? Jag älskade dockskåp när jag var liten, och bilder som visade hus och båtar och myrstackar i genomskärning. Jag kunde sitta i timmar och hitta på historier om människorna på bilderna. Vad de jobbade med, vad de åt för mat o.s.v. Precis så är det att bo i en större stad, man har så många fler att fantisera om. Idag såg jag en tjej på Hemköp som köpte en säck med björkved och genast var jag igång. Kakelugn? Elda ute? Pysselmaterial? Bygga alternativt soffbord? Fågelbord? Hade jag sett samma tjej på Hemköp i Mellerud hade jag förutsatt att det var en kamin hon skulle ha veden till. 

Sedan är människor snyggare i stora städer. Inte rent fysiskt, men kläder, hållning, helt klart bättre. Går man i skolan här kommer man inte i mysbrallor och linne, som de gör där jag jobbar. Kan verka ytligt, sure, men en skillnad är det. För att inte tala om utbudet av kultur, det är ett helt inlägg för sig. Jag är medveten om alla negativa sidor av att bo i en storstad, men detta är varför jag inte skulle kunna bo någon annanstans just nu, kanske aldrig.