För mycket av det goda.

När jag inleder med den rubriken börjar jag genast tänka på kropp och den helt hysteriska och inte alls fabulösa viktkris jag går igenom just nu. Men det får kanske bli nästa inlägg, även om det kanske mest handlar om att få skriva av sig och se hur löjlig jag är när jag ser nojjorna i skrift.

Nä, jag tänkte fundera lite kring bloggande och bloggläsande ikväll. Upprinnelsen till dessa funderingar är  ett inlägg jag läste på en storbloggares sida, och de kommentarer som följde. Bloggaren efterlyste tips på vad läsarna ville ha och hur frekvent bloggandet skulle vara om de fick önska. Just denna period har inläggen i snitt legat på ett till två per dag. Av nästan 200 kommentarer uttryckte två tredjedelar att det var för få inlägg, att man ville ha så många som möjligt varje dag. Och detta är något som får mig att reagera och reflektera, dels över dessa människors bloggvanor och dels över mina egna. 

Jag har aldrig varit en lagom-människa utan odlar på många områden vildvuxna vanor. Less is more är lixom inte min melodi. Men! Jag har kommit till en viss punkt där jag känner att det är ytterst ocharmigt att vara en passiv istället för en aktiv. De bloggar jag följer är inte många, kanske en handfull, varav några har flera uppdateringar varje dag och några låter dröja på sig, ibland upp till flera månader. Och ska sanningen fram så föredrar jag de senare. Det är svårt att behålla intresset för något som ständigt uppdateras och jag upplever att jag blir stressad och lite lätt beroende. Slentrian tror jag det kallas. Få bloggare kan hålla lika hög kvalitet i varje inlägg, detta gäller även mig själv, och ska man skriva något med substans och stil krävs det en hel del redigering innan det sätts på pränt. Visserligen kan det vara så att man har gått och värkt eller filat på ett inlägg parallellt med andra lättare sådana, men jag är nog av en uppfattningen att kvalitet är viktigare än kvantitet. Som när man prenumererar på magasin, det är skönt att få vänta och ha någonting att se fram emot vid en viss tidpunkt. Och överraskningar är ju heller aldrig fel. Något som hoppar fram och skriker "SUPPLIES!" när man har gått och längtat och minst anar det.

Det tar tid att följa bloggar, och ännu mer tid att läsa kommentarer till dem. Så jag undrar hur mycket tid jag egentligen lägger på detta varje dag, och hur mycket det ger mig i förhållande till andra aktiviteter. Ponera att varje blogg jag följer skulle göra tio inlägg per dag, om än så små. Hur mycket tid skulle det krävas av mig för att hänga med och skulle jag må bättre av det? Och framför allt, skulle mitt bloggläsande då bli min hobby? Vill jag ha det så, eller vill jag att min hobby skall vara något mer aktivt? Nog för att läsning är en aktiv process, men är den alltid av godo? Om jag jämför med tv-tittande som är en aktivitet jag nästan helt har valt bort, är det så mycket bättre att ständigt läsa bloggar? 

Jag har inga svar, men jag anar att det har blivit för mycket av det goda när man önskar (kräver?) att ens favvobloggare skall vara ständigt ajour. Kanske dags för rehab då?