Jag tycker verkligen om Sofia Coppolas Marie Antoinette. Den fick ju inte direkt bra kritik när den kom. Ytlig, tyckte de flesta. Det tycker inte jag. Men sen är jag också en tjej som är överdrivet förtjust i Frankrike, pastellfärger, bakverk och små hundar. Jag tycker att S.C har lyckats fånga tristessen och meningslösheten i hovlivet ganska bra. För vad gör man när man har allt men saknar friheten att göra vad man vill med det? En karl som är som en liten pojke utan hår på bröstet, mer intresserad av jakt och låsmekanismer än sina äktenskapliga plikter bland dunbålstren. Pressen att allt kan falla sönder när som helst. Toni lekte maskerad, käkade bonbons och sörplade bubbel för att döva sin ångest. Och inredde slott och anlade trädgårdar utan en tanke på finanserna. Lyxfällan 1775, ungefär. Tror att jag hade gjort samma sak i hennes situation. Glöm inte bort att hon var en kvinna, pengar eller inte, utan någon egentlig makt. Och de halshögg henne.
Strunt är strunt, och snus är snus, om ock i gyllene dosor. Populärkultur är för evigt populärkultur, och det är jag glad för. Det måste inte alltid vara svårt och mörkt och djuplodande med Tilda Swinton eller Cate Blanchett för att jag ska uppskatta film. Snarare tvärt om. Hellre Tootsie än Tsotsi. Jag förlåter filmer så mycket oftare än romaner. Så länge jag slipper actionhjältar (utom Bruce Willis), Martin Lawrence och bröderna Wayans så är jag rätt nöjd. Min favoritfilm alla kategorier är fortfarande Jurassic Park. Väntar otåligt på fjärde filmen, där jag hoppas på lite vattenscener också. Typiskt att Michael Crichton skulle gå ur tiden mitt i planeringen. Jag minns att jag åkte Simulatour på Liseberg 700 ggr när de körde JP-turen. Nu ska jag nog sluta innan nostalgipsykosen tar över och jag börjar gå loss om Det var en gång... och Den oändliga historien och alla andra fantastiska filmer som producerades på den tiden. Nu är allt så drömjobbsperfekt, men det är väl ok antar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar