torsdag 2 juni 2011

Walking The Dog

Grillfamiljhäng i MördarParken efter jobbet. B hade sitt eget crew bestående av sisådär tio ungar i åldern sex månader till sju år som duktigt turades om att rasta honom (läs: följa efter honom hållandes i kopplet). Bäst var M (ettåthalvt) som indignerat utbrast  "Min!" när någon annan försökte ta hunden ifrån henne. Av henne fick jag även de sötaste spontana ketchuppussar, som besvarades med sunkigare snuspussar. Om jag  hade en unge, skulle hon vara som M. Skeptisk men samtidigt orädd och med den bästa glimten av alla i ögat. Hon väljer och alla smälter. Brorsan, Lille Prinsen S, hade de snyggaste byxorna: blå paljettajts.



Kärlek i många former, som att se sina vänners yngel växa upp till självgående figurer. Fusioner av vackra själar, i nya unika skepnader. Frågan är bara om man själv ska smälta samman någon gång, eller överlåta det åt andra? Bitterljuva funderingar framför skärmen med ljudet av Patti Smith - Dream of life från den andra. Guldkorn, guldkant, guldkrans, guldfrans, guldtand, guldtrans, guldtrams.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar