Inga Kläder/The Four Horsemen

Sommaren är trängselns tid för oss i storstan. Hur mycket man än älskar att bo på ett ställe med större befolkningsmängd än t.ex. Finnspång, blir turistsäsongens planlösa flanerande lite tjötigt i längden. Vi staabor, så heter vi från stan på landet, är inte särskilt planlösa nämligen. Vi har jobb och ärenden och fikadejter och ställen och platser att ta oss till, och det ska helst gå fort. Det gör det inte om man har flockar av värmeslöa, vybeundrande, kartkikande livsnjutare öhö-v-e-r-a-l-l-t...  Jag var en sväng på stan idag, och jag får skylla mig själv som bor i Lunden som råkar ligga nära både Ny-Gamla Ullevina och Heden. Min cykeltur hem liknade scenen ur Konungens återkomst när ryttarna från Rohan kommer till Gondor och det stora slaget. Jag skrek mer eller mindre "DÖD!" och trampade rakt igenom horderna, medan jag växlade soundtrack mellan Ride of the Valkyries och Move Bitch i huvudet.

The Big 4 plus Iron Maiden har gjort Götlaborg pintjockt med svartklädda lallisar den här helgen. Detta bidrar till en del observationer. En är att det finns ingen som är så svart som Svensson på konsert och/eller festival. Det brinner i hörnen på merchstånden när dyster bomull byter ägare. Uniformerade 40-åringar visar att de faktiskt också varit 15 en gång om någon skulle tvivla på det. Frugan har låtit dem ladda upp hemma i några dagar. Här är det naturligtvis subkulturfascisten i mig som talar så nedlåtande. Därför var det väldigt fint att hänga på Truckstop Alaska (Pitstop Alpacka, Bitchslap Alhambra, kärt barn har många namn.) när Bombus spelade igårkväll. Där hängde de som fortfarande ser ut som 15 med pudelpermanent, jeansväst och vita vintagetishor. Oldschool hårdrocksstil i all sin lustiga glans. Pojkar som ser ut som flickor bakifrån. Härligt, härligt, men farligt, farligt! 

Nu ska jag ta på mig min nya tyllkjol, lyssna på gamla avsnitt av Stil på P1 och läsa min nya skämsbok, The Little Black Book of Style av Nina Garcia. Förhoppningsvis lösa min garderobskris. Sen ska jag titta på The Big 4, antingen från utsiktsberget, eller på tv. Mer modelivstilsbloggstatusrapport än såhär får ni inte, för då kräks jag på mig själv.