måndag 22 augusti 2011

The Boxer

Häromdagen såg jag The Radiant Child om Basquiat. I höstas såg jag utställningen på MaM i Paris. Kön var lång som Månen tur och retur. Hans texter, de är grejen. Jag älskar det. Det moderna uttrycket, teckningarna i kombination med textinslagen... Jisses Amalia. Går rakt in i mig. Nu vill jag också skriva saker på dukar. Det kanske lossnar då, vad det nu är som ska lossna.

Inatt drömde jag att Herr Basquiat och jag gled runt i ett sensomrigt Metropolis. Vi hade långa fuktiga överrockar på oss och klumpiga skor. Efter ett tag hamnade vi hos min bästa väns mamma där vi skulle låna toaletten. Det slutade med att han sprejade hela väggarna och över hennes tavlor. (Alltså, färg, inte urin.) Först fick jag panik, men sedan slet jag ner en av tavlorna från väggen och tog med mig den hem. Jag tryckte den mot bröstet hela vägen så att min rock blev nedsmetad. Det märkliga var att han målade allt i röda och svarta nyanser, men min tavla var i vitt och pasteller.

http://images.zap2it.com/images/movie-8063167/jean-michel-basquiat-the-radiant-child-3.jpg

3 kommentarer:

  1. Du är så STÖRD I HUVET. Jag älskar dig!

    SvaraRadera
  2. Hur menar du nu egentligen? ;) Jag älskar dig med!

    SvaraRadera
  3. Du har de mest underbara drömmar. De är så skruvade och mångbottnade och ROLIGA och dessutom får jag så ofta vara med på ett hörn. Jag menar det i den allra mest positiva och kärleksfulla bemärkelsen.

    SvaraRadera