Efter regn kommer i Götet för det mesta mer regn, gärna med massa åska och stora åar, bäckar, floder, forsar och vattenoceaner som man måste hoppa över och cykla igenom. Detta fenomen är rätt lustigt, med tanke på att hela stan består av massa bergsöar och dalar mellan dessa. Och sen älven och havet lixom. Men det verkar änna som om älven och havet brukar snacka ihop sig om att gå på diet, eller säga som ett aquatiskt SD-parti, att nu tar vi inte emot mer. Vi skiter i att det är kallt och blött och bråkigt däruppe, vi orkar inte, har inte resurser. Så därför blire Plaskeby för hela slanten. Tyvärr kan inte vi Gbgare göra som alla Manhattan-bor och gömma oss under ett svart paraply med våra lattemuggar. För så fort vi ska göra som Petronella så vänder sig dessa utåinochuppåner och håller man inte riktigt hårt så sitter de i nacken på någon stackars dränkt reklamare på lunch. Förstår inte varför folk ens bemödar sig att sälja och köpa feschliga flimsparaplyn i den här staden med tanke på hur vindarna blåser. Någon Jormsk lyckostorm är det nästan aldrig tal om. Nog om detta.
Hursomhaver manar denna höstförsmak till varma drycker och läsning, det har blivit lite dåligt med det i bloggen känner jag. Lämnade tidsresenärens fru på annan ort och glömde allt vad romaner heter i några dagar. Sen var jag på en spännande plats, inte jordens medelpunkt, utan SJs butik för kvarglömda effekter. Så heter det tydligen nuförtiden, inte saker eller pinaler eller ägodelar. Fint (krångligt?) ska det vara! Där botaniserade vi i allsköns märkliga kvarvaror. Ni borde verkligen kolla in det själva, i Gbg ligger det ovanför Holmens marknad.
Jag fyndade The Strain av Guillermo del Toro och Chuck Hogan, och Runaway av Alice Munro. Glad som en lärka, då båda titlar har funnits på läslistan länge och gick loss för 40 spänn. Började naturligtvis med den läskiga vampyrboken. Men halvvägs igenom måste jag säga att jag är lite besviken. Den är i klass med Kings grejer, men har precis som dem massa onödigt lulllull mellan läsket. Det var bra när jag var ett lättskrämt barn med tand för blod, men nu skummar jag mest igenom de delarna. Blir lite som att få en chokladask där alla bitar ser likadana ut och vissa är helt underbart smaskiga, men de flesta är helt menlösa. Du måste smaka på alla för att hitta de goda. Men jag kommer att äta upp hela asken ändå och sen får jag se om jag vill ge chokladask två av tre en chans.
Duh! Jag läste The Strain för ett tag sen och den var faan inte bra du. Señor Toro ska nog hålla sig till filmmanus, kände jag.
SvaraRaderaNej, men eller hur? Jag bara känner att det har gjorts förut och gjorts bättre. Eller är det bara temat som är urlakat? Jag vet inte. Men språket suger och de är inte särskilt bra på att bygga upp spänning alls.
SvaraRaderaVet du vad som precis slog mig? Nu har jag ca en fjärdedel kvar och han Eph har fortfarande inte tänkt på sin son och exfru en enda gång sen hela vampyrhistorien rullade igång. Han första instinkt borde ju vara att se till att rädda dem innan han galavantar iväg med engångligget och galna professorn. Med tanke på att de brer på ganska ordentligt i början om hur viktiga de är för honom...
SvaraRaderaNämen alltså det är bara en riktigt dålig berättelse, tycker jag. Språket är sämst, men personbeskrivningarna är ju i Dan Brown-klass, och överhuvudtaget... går det att hitta LITE fler stereotyper och billiga poänger att dänga in?
SvaraRaderaJättesynd för jag hade höga förhoppningar först. Nu ba NOPE. Läs The Passage av Justin Cronin istället, den är helt fantastmagoriskt jubelbra.
Ja, håller med till fullo.Engångsligget som borde vara ganska luttrad med tanke på sitt yrke, bara skriker och springer och faller i folks armar... Du får ge mig lite bra ungdomsromantips nu oxå!
SvaraRadera