Det allra bästa med att bo längst upp i huset längst upp på berget, förutom att man inte behöver några dyra gummiskor för att få snygg bakdel, är att det är noll insyn. Bara paret tvärs över gatan, men de är vana sen länge och därför kan jag stuffa runt i hotpants och spetsbehå som någon övervintrad klubbdrottning. Det är A-Okay. Känns bra inför sommaren under takåsarna.
Idag har jag bevittnat något väldigt besynnerligt, eller kanske ändå inte. Jag såg hur en äldre kvinna behandlade sin ännu äldre man som ett barn. Tog på honom tröjan, talade om för honom att han absolut INTE fick ta av sig kepsen utomhus, satte på honom förkläde på lunchen och lade upp mat till honom. Sexigt. Jag började osökt tänka på mina farföräldrar, som hade någon liknande grej om än inte så extrem. Farfar kunde steka ägg och korv och värma Bongs köttsoppa, men det var oxå allt. (Han kunde ta mat själv, yey!) Vi talar alltså om män som har arbetat hela sitt vuxna liv och förmodligen även delar av sin tonårstid. Män som har byggt saker, rensat rör, plöjt åkrar, telefonerat, dikat, slaktat djur och kört lastbilar. Men så fort de kommer innanför den heliga härdens hägn blir de tre år igen. Varför? Och hur tänker man som mor/fru/syster i detta läge? Vi hade pratat om dinosaurier strax innan... Utdöda, eller existerar det förvuxna treåringar i min generations led?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar