Guten Abend. I måndags försökte jag praktisera min skoltyska. Inte i tal tyvärr, utan hörförståelse. Jag satt alltså och tjyvlyssnade på två tyskor på da Matteo medan jag smaskade iväg på min terapifrukost bestående av schweindyr (surdegs?)macka mit fancyschmancy pålägg. I solen. Japp, så gött hade jag det. Men nog om mina kulinariska utsvävningar.
Jag hörde inte så mycket för de var ganska lågmälda, men jag kom iaf fram till att tyska språket har oförtjänt dåligt rykte. Förra veckan satt jag och klankade ner på det med en kurskollega, men jag får nog ta tillbaka mycket av det jag sa. Det är ju schwung i det, för sjutton! Och det är roligt. Det finns nog faktiskt inget språk som är så tacksamt att driva med som tyskan. Möjligtvis isländska eller något klickspråk, men vi som har svenska som modersmål är ju redan halvvägs till tyskans tossigheter. När man dessutom har ingifta tyskar i släkten blir det en outtömmlig källa till skojerier. Mången grå dag har blivit lite mindre grå med några väl valda tyska ord, fraser, meningar. Smaka bara på geschwint, Ach so? eller Aber Mann musst sich erninren das Aldof Hitler Österreicher wahr!. Får iaf mina mungipor att bli mer som Silvia Bernadotte fd Sommerlaths. Det är sch-ljuden i schwunget som gör det! Så till Tyska Språket säger jag bara: Stay gold, Ponyboy! Fast på tyska då.
Bliebt Gold, Ponny Junge!
SvaraRadera