Nu är jag lite nedslagen. Jag läser en mycket berikande kurs just nu. Men så kommer Gamla Jobbet och stjäl uppmärksamheten i 6,5 timmar och så är skadan skedd. Sista delen av kursen är ett projektarbete i grupp och när jag mailade för att få lite info från min basgrupp, fick jag till min stora förskräckelse reda på att de redan hade gaddat ihop sig! Grabbarna grus hade bildat en treenighet och J hade bondat med någon medelålders dama. Vilket lämnar mig, en annan medelålders dama (lätt förvirrad och bor långt bort), samt Big M som från första dagen har lagt avmätta kommentarer om hur soft han vill att den här kursen ska vara. Pust och stön och pust igen.
Nu blir det ju såhär va, att jag vid nästa seminarie måste knö maj enn i någon motsträvig redangrupp. När man inte känner någon på en kurs är grupparbete lite som när man skulle ha lagsport på gympan. Man riskerar att bli vald sist eftersom ingen vet vad man går för än. De vet inte om man är den som kommer segla VG-skeppet i hamn eller skjuta G-jollen i sank. Förträffligt tillfälle att knyta kontakter, skulle min psykolog säga med det sneda, belåtna leendet hon alltid får när mina polletter trillar ner. Hon har fräknar på läpparna. Gud, vad jag älskar fräknar.
Men snart är det vår och en amerikansk snubbe som är soundengineer eller nåt åt massa märkvärdiga band som Le Tigre, Rapture, K.D Lang har enligt uppgift en nätcrush på mig. Alltid något att glädjas åt i horisontalregnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar