Jag såg den där ryggtavlan ikväll, genom det skitiga bussfönstret. Mitt i refrängen på "Down in the Valley", och jag såg mig själv i det bländvita solljuset med handen på höften och huvudet på sned. Jag vill komma åt den där versionen, men hon är så långt under alla drivor av känslor att jag undrar om hon ens lever längre. Eller om hon är någon annanstans och väntar på mig, undrar när jag skall dyka upp. I California eller Oklahoma eller alla andra platser jag aldrig varit på. Men, nere i dalen, med whiskeyfloder, de är de ställen jag gömmer mig på. Men jag är på väg nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar