söndag 22 maj 2011

Working Girl




Naje! Inte en sån, juh, det fattar ni väl! Men tanken har slagit mig i huvudet med något som känns som Mjölner en gång i minuten den senaste tiden. Jag är en mindre bortskämd och välbeställd Scarlett O'Hara som käkar pasta med tomatsås, knyter näven i fickan och lovar mig själv att jag aldrig ska vara fattig igen för 711:e gången. Igår kom droppen, när jag stod med 500 pix på kontot hos veterinären som precis hade presenterat notan på 2200 kr (inkl. självrisk) för diarrékalaset vi har haft här hemma i veckan. Många samtal till släkt och vänner senare, var problemet löst för stunden (och hunden). Hundhuvudet var det istället jag som bar hela vägen hem. Men jag är inte ensam, efter vad jag har hört saknar över fyra miljoner svenskar sparkapital. Känns väl lite bättre när man tänker på det, men det förändrar ändå inte att jag måste jämföra kilopriset varje gång jag ska köpa något. Det är så man blir rik, tydligen, men då måste man ha lite mariginaler till att börja med. 

Nu får ni inte tro att jag fikar efter sympatier, det är inte det som är grejen. Jag är bara trött på skiten. Dags att växa upp, byta strategi, ta betalt och inse att man förtjänar bättre än en pissig lön på ett deltidsjobb. Self made, suit up och allt det där, ni vet. Jag är smartare än så, mer kompetent än att fastna i en kvinnofälla som snart är klassisk. Vi kvinnor MÅSTE börja ställa krav och sluta vara så förbannat duktiga och självuppoffrande. Göra läxan och läsa på våra rättigheter, få koll på möjligheterna och kontroll över vår ekonomi. Jag har börjat vara obekväm och fråga och chansa, för om man bara sitter där som ett mähä och tackar och tar emot inser människor snart att de kan göra som de vill. Det har jag lärt mig den hårda vägen. För enbart tillfredställelsen av att göra ett jobb sätter inte några grytor på bordet, du måste få hårda kronor för ditt slit också. Virginia Woolf visste detta, och hon visste även vikten av att pyssla med något som stimulerar dig.

"I need not, I am afraid, describe in any detail the hardness of the work, for you know perhaps women who have done it; nor the difficulty of living on the money when it was earned, for you may have tried. But what still remains with me as a worse infliction than either was the poison of fear and bitterness which those days bred in me. To begin with, always to be doing work that one did not wish to do, and to do it like a slave, flattering and fawning, not always necessarily perhaps, but it seemed necessary and the stakes were too great to run risks; and then the thought of that one gift which it was death to hide — a small one but dear to the possessor — perishing and with it my self, my soul,— all this became like a rust eating away the bloom of the spring, destroying the tree at its heart."
/ A room of one's own 1929

Det finns mycket som är gratis i den här världen, kärlek, vänskap, sömn. Men arbete och tiden som det utförs på är inte det. Jobba ideellt kan vi göra ibland, men inte dygnet runt. Sätt värde på dig själv, din tid och din kropp, så gör förhoppningsvis andra det också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar