Kvällen är vigd åt att tänka på mina kära. Jag har inget ljus att tända, men kärlek kanske räcker långt det med. Livet är stort och vackert och obeskrivligt omvälvande, ibland även outgrundligt orättvist. Det här är den vackraste dikt jag vet om sorgen efter en människa man delade detta med.

 

Funeral Blues av Wystan Hugh Auden

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone.
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He is Dead,
Put crépe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song,
I thought that love would last forever: 'I was wrong'

The stars are not wanted now, put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.