Blev sugen på att läsa Harriet Löwenhjelm, därav rubriken. Igår var det ju som bekant Internationella Kvinnodagen och dessutom Fettisdagen. Samma dag alltså, så ni kan tänka er följande scenario: Bjuda hem folk, skita i att diska och städa (för den här jävla dagen tänker jag inte vara duktig i onödan), göra egna semlor, dricka vin och kedjeröka under fläkten. Det var inte helt misslyckat. Man kan fira på små sätt, men med stora människor.
Hann även läsa några Ninni Holmqvistnoveller ur Kostym. Hon är bra, men jag blir ledsen när jag läser hennes grejer och vill sådär präktigt och mammigt ge karaktärerna en kram. Som om det skulle hjälpa... Eller i vissa fall kanske ändå.
"Jag längtar efter en annan kropp. Det skulle vara vilsamt att få luta sej mot någon annan ibland. Varför måste jag alltid själv hålla mej själv upprätt? Det är så tröttsamt i längden. Alla människor behöver avlastning då och då. Spädbarn dör om de inte får kroppskontakt. Det är vetenskapligt bevisat. Det räcker inte med bröstmjölk eller modersmjölksersättning. Det räcker inte med kärlek. När vi är nyfödda måste de vuxna ta i oss för att inte döda oss. Jag jobbar på att förminska min kropp så att någon ska orka hålla i mej utan att det blir för mycket. Det får det inte bli. Det är jobbigt med människor som är för mycket."
/ur Åtta dagar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar